Radiokören jubilerade med pastelltoner och spetsiga viskningar

Den svenska körkulturen borde ha varit självskriven i vår nya kanon. Nu saknas i musiklistan något av det mest karakteristiska som frambragts i Sverige de senaste hundra åren, den så kallade körlyriken. ”Uti vår hage”, ”I Seraillets have”, ”En vänlig grönska…”, ”Kung Liljekonvalje” – sånger som i organiserad form sjungits, sjungs och kommer att sjungas av hundratusentals svenskar.

För hundra år sedan startades radiosändningar i vårt land och med dem en särskild radiokör ”för att hålla högideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Det har den sannerligen gjort, särskilt sedan dirigenten Eric Ericsons inträde år 1952. Åtskilliga är de körer som tagit rygg på Radiokören, inspirerade av renheten och disciplinen. För att inte tala om alla de tonsättare som sporrats att utvinna aldrig tidigare hörda klanger och uttryck ur 32 skolade röster.

I den utsålda Berwaldhallen firade den numera världsberömda Radiokören sin hundraåriga historia med klenoder ur sin rika repertoar, krönt av en alldeles nyskriven kollektiv mässa. Sex olika tonsättare har fått tolka de latinska texterna; intressant nog med en likartad fokusering på klang i svällande ackord och böljande legaton. Stämningsfullt i oftast vackra pastelltoner, ibland spetsade med viskningar och visslingar.

Endast Britta Byström bidrog med rytmisk vitalitet, medan Djuro Zivkovic var den ende som på allvar tacklade textens innebörd. Jubileumskonserten visade tydligt hur dagens körkompositioner skiljer sig från efterkrigstidens modernism.

Hur fjärran känns inte den allvarligt anspråksfulla modernism som länge präglade efterkrigstidens tonspråk, inte minst i körmusiken för kyrkan. Ingvar Lidholm, en portalfigur, komponerade med strama konturer sina expressiva verk där de olika stämmorna – sopran, alt, tenor, bas – får egen agens. Något som man kan sakna i nutida, klangfixerad vokalmusik.

Sverige har en lång och stolt körtradition som sträcker sig tillbaka flera hundra år. Redan på 1800-talet var körsång en viktig del av folkets musikaliska uttryck, men det var under 1900-talet som den svenska körstilen utvecklades till något internationellt erkänt.

Radiokören, som nu firar sitt hundraårsjubileum, har spelat en avgörande roll i denna utveckling. Grundad 1925 i samband med radions etablering i Sverige var körens ursprungliga syfte att leverera högkvalitativ musik för radiolyssnarna. Under årens lopp har den dock vuxit till att bli en av världens främsta professionella körer.

Eric Ericsons tillträde som dirigent 1952 markerade början på en ny era. Hans noggranna arbete med intonation, klangbalans och artikulation lade grunden för det som senare skulle komma att känneteckna den ”svenska körklangen” – ren, precis och uttrycksfull. Under hans ledning utvecklades Radiokören till en ensemble som kunde hantera allt från renässansmusik till samtidens mest krävande kompositioner.

Detta inspirerade en ny generation svenska tonsättare att skriva specifikt för kör, vilket ledde till ett rikt arv av körmusik som fortfarande framförs regelbundet. Tonsättare som Sven-David Sandström, Lars Edlund och Ingvar Lidholm har alla bidragit med verk som utmanat och utvidgat körens uttrycksmöjligheter.

Jubileumskonserten i Berwaldhallen, under ledning av nuvarande chefsdirigenten Kaspars Putniņš, visade på denna rika tradition. Programmet speglade körens historia genom att presentera verk av 16 svenska tonsättare, med särskilt fokus på den nyskrivna kollektiva mässan där sex olika kompositörer bidragit med varsin del.

Karakteristiskt för dagens körkompositioner verkar vara en fokusering på klangfärg och harmoniska landskap, till skillnad från efterkrigstidens mer strama kontrapunktiska ideal. Det är tydligt att den svenska körmusiken fortsätter att utvecklas, även om vissa traditionella element kan gå förlorade längs vägen.

Konsertens avslutning, där tidigare medlemmar anslöt sig till kören för en mäktig version av Oskar Lindbergs ”Pingst”, visade på den gemenskap och kontinuitet som präglar körlivet. Den svenska körlyriken blomstrar, trots att den kanske inte fått den plats den förtjänar i vårt kulturella medvetande.

Med sina fyra stjärnor i betyg bekräftar jubileumskonserten att Radiokören fortsätter att hålla den ”högideella, kulturella och konstnärliga nivå” som var dess ursprungliga uppdrag – och att den svenska körtraditionen är levande och vital även efter hundra år.