Raye förvandlar Globen till både jazzklubb och dekadent ravescen

I den nästan fullsatta Globen står hon äntligen, artisten vars karriär exploderade under 2023 efter sju års kamp i musikbranschen. Rachel Keen, mer känd som Raye, har förvandlats från en underskattad låtskrivare till en av Storbritanniens mest framgångsrika artister. Trots en påtaglig förkylning levererar hon en konsert som visar varför hon förtjänar sin nyvunna berömmelse.

”Jag är så sjuk”, medger hon mellan låtarna och ber publiken om ursäkt. Det märks i hennes röst, som emellanåt blir ansträngd. Men det hindrar inte Raye från att ge allt på scenen. Hon rör sig energiskt och hennes sång är fortfarande imponerande stark, särskilt under de mer känsloladdade partierna.

Konserten pendlar mellan olika sinnesstämningar. I ena stunden bjuder Raye på explosiva dansnummer som får publiken att röra sig i takt, för att sedan växla till ödmjuka ballader där hon delar med sig av sina djupaste känslor. Det är i dessa stunder av sårbarhet som Rayes talang verkligen lyser igenom.

Mellan låtarna talar Raye ofta och länge med publiken. Ibland känns det nästan som att lyssna på ett TED Talk, där hon reflekterar över sina erfarenheter i musikbranschen och hur hon till slut bestämde sig för att ta kontrollen över sin karriär. Efter att ha lämnat sitt tidigare skivbolag släppte hon sitt hyllade debutalbum ”My 21st Century Blues” som oberoende artist.

”Det här albumet skulle inte existera om jag inte hade tagit det beslutet”, berättar hon för den svenska publiken. ”Jag var trött på att skriva låtar som inte kändes som mina egna.”

Hennes berättelser är personliga och rörande, men ibland blir de något utdragna. Man märker att vissa i publiken börjar bli otåliga, ivriga att få höra nästa låt. Men när musiken väl drar igång igen, är alla med på noterna.

Rayes musik är en unik blandning av soul, R&B och pop, kryddad med jazz och elektroniska influenser. På scen backas hon upp av ett kompetent band som lyfter låtarna till nya höjder. Särskilt imponerande är blåssektionen, vars kraftfulla insatser ger en extra dimension till hits som ”Escapism” och ”Oscar Winning Tears”.

Konsertens höjdpunkt kommer när Raye framför ”Ice Cream Man”, en stark låt om sexuella övergrepp. Inför framförandet håller hon ett kort, känslosamt tal om låtens betydelse och vikten av att prata om svåra ämnen. Publiken lyssnar andäktigt och många tårar fälls under den efterföljande framförandet.

Trots förkylningen når Raye de höga noterna och hennes röst bär genom hela arenan. Det är tydligt att hon är en artist som prioriterar äkthet framför perfektion. När rösten ibland spricker, kompenserar hon med ännu mer känsla och intensitet.

Scenografin är relativt avskalad med fokus på ljussättning som förstärker stämningen i varje låt. Under mer intima stunder badar scenen i varmt ljus, medan de mer energiska numren ackompanjeras av blixtrande ljuseffekter.

Publiken är hänförd genom hela konserten. Många sjunger med i varenda låt, ett tydligt tecken på att Rayes musik har nått fram till den svenska publiken. När hon avslutar med sin största hit ”Escapism” exploderar Globen i jubel.

Rayes framgångssaga är inspirerande. Från att ha kämpat i skuggan av större artister, ofta utan erkännande för sitt arbete som låtskrivare, till att vinna sex BRIT Awards på en och samma kväll tidigare i år – en historisk bedrift. Hennes resa visar på vikten av att stå upp för sitt konstnärskap och inte kompromissa med sin vision.

När konserten är över står det klart att Raye, trots förkylning och ibland utdragna mellansnack, har levererat en upplevelse som publiken sent kommer att glömma. Hennes känslosamma soulpop är omöjlig att värja sig mot, och hennes ärlighet på scenen skapar en stark kontakt med lyssnarna.

I en tid när mycket musik känns fabricerad och ytlig, är Raye en välkommen påminnelse om kraften i äkta känsla och personligt berättande. Om detta är vad hon kan åstadkomma med en förkylning, kan man bara föreställa sig vad som väntar när hon återvänder i toppform.