Romanen om de ungerska pilkorsarna stockar sig av grymheter

I en historiskt outforskad skugga står Pilkorspartiets terror

Ungerska Pilkorspartiets brutala regim under 1944-1945 får en sällsynt skönlitterär belysning i Gábor Zoltáns roman ”Orgie”, en period som länge legat begravd i Ungerns kollektiva minne. Författarens efterforskning i sitt eget bostadsområde i Budapest har resulterat i en drabbande skildring av ett av Ungerns mörkaste kapitel.

Pilkorspartiet, präglat av högerextremism, nationalism och antisemitism, blev 1939 Ungerns näst största politiska kraft men nådde inte regeringsmakten förrän 1944. När Ungern stod inför kapitulation genomförde Tyskland en intervention och installerade Ferenc Szálasi och hans Pilkorsparti vid makten. Under den korta men intensiva perioden från oktober 1944 till mars 1945 utövade partiet ett systematiskt skräckvälde med våldsdåd som saknar motstycke i landets moderna historia.

Romanen börjar med att fabrikören Renner, svårt misshandlad, erbjuds överleva tack vare att han äger en skåpbil av märket Adler. När han återser sitt fordon upptäcker han att det är fullastat med lik. Hans nya uppdrag blir att under pilkorsaren Robis ledning frakta och dumpa kropparna i Donau.

Renner, vars hustru och älskarinna båda är judinnor, försöker desperat hålla sig själv och dem vid liv genom att fungera som chaufför åt regimen. Hans försök att tänka praktiskt i en omänsklig situation blir groteskt när han tvingas delta i plundringståg mot judiska hem och hantera kropparna efter regimens offer – judar, romer och andra som stämplats som fiender.

Gábor Zoltáns romanprojekt fyller en viktig funktion genom att belysa denna period som länge varit föremål för kollektiv minnesförlust i Ungern. Historien om Pilkorspartiets brutala framfart är något som man fortfarande ogärna talar högt om i landets offentlighet, trots att ”Terrorhuset” i Budapest idag fungerar som ett museum över denna period.

I romanen skildras hur pilkorsarna och deras medlöpare plötsligt fick tillgång till en obekant lyx. De intar den dyraste maten, dricker exklusiv champagne under högljudda sammankomster, och övertar de förföljdas bostäder. Samtidigt ägnar de sig hängivet åt att förnedra och tortera sina fångar i partiets högkvarter. Romanen återger detaljerat hur de, under hån och förödmjukelser, utsätter sina offer för extrema övergrepp.

I pilkorsarnas ideologi framställs offren som förrädare mot den ungerska nationella identiteten. Förebildsmedborgaren beskrivs som en person med ”ett hjärta fyllt av hängivelse, viljestyrka och kärlek” som ”älskar sitt fosterland, sin familj och den kristna kulturen”. Dessa ideal kontrasteras skarpt mot verklighetens ström av våldsretorik och brutala handlingar.

Romanens största utmaning ligger i hur den brutala verkligheten presenteras. Texten översvämmas av grymheter som staplas på varandra, vilket gör det svårt för läsaren att hitta utrymme för medkänsla och inlevelse. Berättelsen riskerar att bli känslomässigt otillgänglig genom den oavbrutna skildringen av övergrepp, de många namnen och den hektiska dialogen.

Trots detta ger romanen en viktig insikt om hur dagens politiska landskap i Ungern under Viktor Orbáns styre inte uppstått i ett historiskt vakuum. De fascistiska strömningarna har en historisk förankring som ”Orgie” belyser, om än med en berättarteknik som kan göra läsningen utmanande genom sin obarmhärtiga detaljrikedom.

Norstedts förlag har genom Peter Karlssons översättning gjort denna viktiga historiska roman tillgänglig för en svensk läsekrets, vilket bidrar till den bredare europeiska diskussionen om auktoritära regimers historia och arv.