Rose Byrne: ”Det är radikalt att visa en kvinna misslyckas som förälder”

På senare år har en våg av filmer skildrat den plågade amerikanska mammans verklighet. Kvinnliga regissörer har flyttat fokus från moderskapet som något heligt till en erfarenhet som tär, förvrider och driver kvinnor till bristningsgränsen. Nu tar filmen ”If I had legs I’d kick you” detta tema till nya höjder, med Rose Byrne i en roll som redan genererat betydande kritikerhyllningar.

Filmen, som haft sin världspremiär på Sundance filmfestival, följer terapeuten Linda, vars dotter lider av en mystisk sjukdom och måste sondmatas. När ett stort hål plötsligt öppnar sig i taket på familjens lägenhet i Montauk på Long Island och översvämmar hemmet, tvingas Linda och dottern flytta till ett motell. På bara några dagar rasar hela deras tillvaro samman.

– Egentligen kan alla som haft en dålig dag, upplevt ångest eller något trauma relatera till filmen. Men tack och lov kommer de flesta mammor inte att uppleva det så här, säger Rose Byrne under en intervju på ett lyxhotell under New Yorks filmfestival.

Den nervkittlande filmen har fått publikens puls att rusa sedan premiären, och Byrnes elastiska rolltolkning har redan belönats med flera priser, däribland en Golden Globe-statyett och en Oscarsnominering. I filmen gestaltar hon en kvinna vars make – en fartygskapten spelad av Christian Slater – är bortrest medan hon kämpar med dotterns sjukdom och ett hem som bokstavligen faller samman.

– Jag undrade hur jag skulle få grepp om den här kvinnan. Jag hade aldrig läst ett liknande manus. Det var en enorm kreativ utmaning, både skrämmande och spännande, berättar Byrne. Mitt adrenalin var skyhögt under inspelningen, och jag befann mig i en känslomässig berg- och dalbana.

Bakom berättelsen står filmskaparen Mary Bronstein, som hämtar ur egna erfarenheter och även gör en cameo som läkare. Byrne, mest känd från komedier som ”Bridesmaids” och ”Spy”, slog igenom redan med skådespelarpriset på Venedigs filmfestival för den australiska filmen ”The Goddess of 1967” (2000). Sedan dess har hon etablerat sig i Hollywood och gjort avtryck i både film och TV.

– Inför ”If I had legs I’d kick you” repeterade jag och Mary som om det vore en teaterpjäs. Vi satt i flera veckor vid hennes köksbord och pratade. Utan det hade jag känt mig otämjd, förklarar Byrne.

I filmen prövas Linda oavbrutet av sin omgivning. För att dämpa stressen smyger hon ibland ut för att dricka en flaska vin eller röka på. Kameran ligger tätt inpå henne, ringlande genom scenerna som en nervös orm, vilket skapar en intensiv känsla av obehag.

– Det är därför det känns så obehagligt, det är radikalt. Allt berättas ur hennes perspektiv. Att se en kvinna misslyckas som förälder är djupt obekvämt. Publiken får aldrig se barnet, utan stannar helt i Lindas verklighet, säger Byrne, som själv är tvåbarnsmamma.

Att Linda själv arbetar som terapeut gör situationen ännu mer komplex. Hon har dessutom en egen terapeut på samma klinik, spelad av en nedtonad Conan O’Brien.

– Det var en verklig kreativ risk att ta med honom. Han är ju något av en komisk nationalskatt. I verkligheten är han väldigt empatisk och tar hand om en – raka motsatsen till rollfiguren, som har många begränsningar och gör ett fruktansvärt jobb. På sätt och vis är scenerna med honom filmens kärlekshistoria, säger Byrne.

Filmen rymmer fler oväntade möten. Rapparen A$AP Rocky spelar Lindas antites – en avslappnad och jordnära motellgranne som representerar den mest nyfikna och vänliga personen i Lindas kaotiska vardag.

– Mary är så punkrockig. Hon ville ha oförutsägbara personer utan att det skulle kännas som bara en kul grej. A$AP Rocky har den effekten. Hans rollfigur är också den som uppriktigt undrar: vad är det egentligen med den här kvinnan? säger Byrne.

I Lindas turbulenta tillvaro öppnar filmen dörrar till ett surrealistiskt landskap. Drömsekvenserna inspirerades av Luis Buñuel och David Lynch, medan den panikfyllda energin har jämförts med bröderna Safdies filmer – inte överraskande är Josh Safdie producent till denna. Det stora hålet i taket framstår som en portal till Lindas inre.

– Hålet skulle kunna ses som en undergångens födelsekanal. Vad är det egentligen? Det är precis så lynchianskt. Filmen bjuder in till många tolkningar, och jag upptäcker själv nya detaljer hela tiden. Den har något trotsigt över sig, redan titeln är antiauktoritär. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, avslutar Byrne.

”If I had legs I’d kick you” ansluter sig till en växande trend av filmer som ”Nattbitchen”, ”Die my love” och ”The lost daughter”, där moderskapet skildras som en komplex, svår och ibland närmast oöverstiglig upplevelse. Filmen har svensk premiär den 27 mars och förväntas fortsätta den kritikerhyllade resan som startade på Sundance tidigare i år.