Rövarhistorien ”Kattriket” bjuder på ruffel och båg i skamfilat Sverige

I ett Sverige där 90-talets slitna fasader och ekonomiska kris bildar bakgrund får vi möta en ovanlig duo som tillsammans ger sig ut på en osannolik resa. Den svenska filmen ”Kattriket”, som just nu visas på biografer runt om i landet, utforskar ett parallellt Sverige präglat av udda karaktärer och småskaligt bedrägeri.

Filmen kretsar kring en arbetslös modellbyggare och en marinbiolog med förkärlek för konspirationsteorier, som av en slump korsar varandras vägar och beslutar sig för att slå sina påsar ihop. I huvudrollerna ser vi Stefan Larsson och Björn Andersson, som med trovärdighet gestaltar två män i samhällets utkant.

Regissören har valt att placera berättelsen i en tid då internet fortfarande var i sin linda och där analogt hantverk fortfarande spelade en central roll i vardagen. Detta val ger filmen en särskild atmosfär som kontrasterar mot dagens digitaliserade tillvaro, något som bidrar till filmens nostalgiska charm.

”Kattriket” är i grunden en skildring av det Sverige som ofta hamnar i skymundan – småstäderna, de nedlagda industrierna och människorna som försöker överleva i marginalen. Det är en värld av ruffel och båg, men också av mänsklig värme och oväntad vänskap.

Filmens fotografering förtjänar särskilt omnämnande. Med sitt korniga, nästan dokumentära bildspråk förstärks känslan av autenticitet. Kameran följer huvudpersonerna genom övergivna industrilokaler, slitna lägenheter och ödsliga landskap, vilket effektivt ramar in berättelsens tematik om utanförskap och överlevnad.

Dialogen är sparsmakad men träffsäker, med repliker som känns helt naturliga i munnen på de skickliga skådespelarna. Det är tydligt att manusförfattaren har lagt stor vikt vid att skapa trovärdig dialog som både driver handlingen framåt och fördjupar karaktärerna.

En av filmens styrkor ligger i dess förmåga att balansera det mörka och dystra med underfundig humor. Det finns en värme i skildringen av huvudpersonerna, trots deras bristfälliga moraliska kompasser. Vi möter ett persongalleri där ingen är helt god eller helt ond – alla har sina motiv, sina drömmar och sina besvikelser.

Filmens miljöer är noggrant utvalda för att förstärka den allmänna känslan av ett Sverige i förfall. Övergivna industriområden, slitna lägenheter och fallfärdiga hus bildar en fond som effektivt gestaltar karaktärernas ekonomiska och sociala utsatthet.

Musiken i ”Kattriket” är sparsmakad men välvald, med inslag av både nostalgisk svensk pop och mer experimentell ljudbild som accentuerar filmens skiftande stämningar. Ljuddesignen är överlag imponerande och bidrar starkt till att bygga upp filmens särpräglade atmosfär.

För den som är intresserad av svensk samtidshistoria erbjuder filmen också en intressant inblick i 90-talets Sverige, en tid präglad av ekonomisk kris och omställning. Arbetslöshet, avfolkade bruksorter och en allmän känsla av att något fundamentalt har förändrats i samhället genomsyrar berättelsen.

Trots att ”Kattriket” är förankrad i en specifik tid och plats, bär den på teman som känns universella och tidlösa. Frågor om vänskap, lojalitet, överlevnad och vad människor är beredda att göra när systemet sviker dem är lika relevanta idag som när filmen utspelar sig.

Det är värt att notera att filmens skildring av Sverige är långt ifrån den glansbild som ofta visas upp i internationella sammanhang. Här finns inga välstädade gator och välmående medelklass – istället möter vi ett land präglat av klasskillnader och utsatthet, men också av motståndskraft och gemenskap.

”Kattriket” är på många sätt en hyllning till de som faller mellan stolarna, till de som tvingas hitta kreativa vägar för att överleva när samhällets skyddsnät brister. Det är en film som med värme och humor skildrar människor i samhällets marginaler, utan att romantisera eller fördöma dem.

För den som uppskattar svensk film med autentisk känsla och som vågar skildra ett mindre polerat Sverige är ”Kattriket” ett välkommet tillskott i den inhemska filmfloran.