Rutger Bregman: ”Alla som är vänster borde läsa Peter Thiel”

En idealistisk historiker utmanar finans- och konsultvärlden i Amsterdam

Om man reser en kvart söderut från Amsterdams idylliska stadskärna hamnar man i ett område som kunde vara vilket finansdistrikt som helst i världen. Enorma spegelblanka skyskrapor tornar upp sig, med välbekanta multinationella företags logotyper som blinkar i blått. I midvinterkölden skapar byggnaderna vindtunnlar där huttrande affärsmän skyndar förbi.

Det är just här, mitt i det som han kallar ”belly of the beast”, som den vänsterorienterade historikern och författaren Rutger Bregman bestämt sig för att etablera sitt högkvarter. Från kontoret på The School of Moral Ambition pekar han ut genom fönstren mot de omgivande finansfirmorna.

”Vi tyckte det var viktigt att vara just här i Amsterdams World Trade Center, för det är här vi kan rädda människor. Titta på alla dessa förlorade själar!” säger Bregman med ett skratt, men bara halvt på skämt. ”Det självklara för oss hade förstås varit att öppna kontor inne vid de gulliga kanalerna, bredvid alla rättfärdiga hippier. Men vi ville vara här ute, in the belly of the beast!”

I sin nya bok ”Moralisk ambition” undersöker Bregman varför vår tids mest begåvade unga människor söker sig till det han kallar ”bermudatriangeln” – konsultfirmor, finans och företagsjuridik – istället för samhällsnyttiga yrken.

”Åttio procent av de unga studenterna som går på de bästa universiteten i USA brukade svara att deras främsta mål är att göra något meningsfullt. Bara en liten andel brukade svara att målet var att personligen bli rika. Nu har siffrorna kastats om,” förklarar han. ”En klar majoritet säger att de vill bli rika, bara en liten andel vill göra något meningsfullt. Vi måste bryta den trenden om planeten ska överleva.”

Statistiken är välgrundad. Financial Times har under året publicerat en uppmärksammad artikelserie med data som visar att unga blivit mindre intresserade av att förbättra världen och mer fokuserade på personlig rikedom. I en tid då politiska etablissemang betraktas som korrupta och klimatkrisen förvärras är kanske denna bunkermentalitet förståelig. Men Bregman ser hopp i siffrorna.

”Det statistiken visar är ju att det inte är mänsklig natur, utan mänsklig kultur som formar våra värderingar. Har utvecklingen vänts åt det ena hållet kan den också vändas tillbaka igen.”

Bregmans organisation har idag 20 anställda och drygt 2 000 medlemmar i ett sjuttiotal länder. Ironiskt nog är förebilden den ultrakonservativa amerikanska tankesmedjan Heritage Foundation.

”Vi vill jobba precis som den amerikanska högerns institutioner har gjort, systematiskt och långsiktigt. Tanken är att en liten grupp smarta och fokuserade människor kan förändra väldigt mycket. Vi ska bygga ett Heritage Foundation för anständiga människor,” säger han.

Bregman hämtar lärdomar från oväntade håll. ”Alla som är vänster borde läsa Peter Thiel. Han är en gräslig människa men han har verkligen förstått social dynamik. Han inser att människan aldrig lämnar högstadiets korridorer. Alla är besatta av status. Alla är besatta av att imitera människorna i omgivningen.”

I sin bok visar Bregman hur mimetiskt begär – vår instinkt att göra som folk omkring oss – kan användas för positiva ändamål. Han ger exempel på hur den vanligaste faktorn bland dem som blev aktiva i motståndsrörelser under andra världskriget inte var personlig ideologi, utan huruvida deras grannar och anhöriga deltog i motståndet.

”För att en politisk idé ska spridas behöver folk bara se att andra anammar idén. Lärdomen från historien är att politiskt mod är smittsamt, men det är även politisk feghet.”

Bregmans personliga bakgrund har format hans världssyn. Hans pappa var präst medan mamma arbetade med barn med särskilda behov.

”Pappa är väldigt eftertänksam medan mamma och jag är mer taktlösa: Vi pratar först och tänker sen. Vi drivs mer av hjärta och känslor.”

Bregman blev världsberömd efter ett besök på ekonomikonferensen i Davos för sju år sedan, där han kritiserade deltagarna för att undvika att prata om skatter. ”Det här är som att vara på en konferens för brandkåren där ingen vågar prata om vatten!” sade han då i direktsändning. Klippet har setts av miljontals människor och gjort honom till en inflytelserik röst i ekonomidebatten.

Hans framgångar har skapat en förmögenhet som han nu donerar till sin nya skola. Bregman förespråkar ”limitarianism”, idén att det bör finnas ett tak för individuell förmögenhet, vilket han själv satt vid två miljoner euro.

”Det räcker verkligen mer än tillräckligt. Jag kan ta en taxi när jag är trött, beställa hem mat när vi behöver det. Det är faktiskt ett ofattbart bekvämt liv. Vad mer behöver du?”

Organisationen har redan gjort framsteg. De har etablerat sig vid Harvard där de fått en fast roll bland karriärrådgivarna för förstaårseleverna.

”Bara i år har vi lyckats rekrytera tio procent av den första årskullen, mer än 120 elever från Harvard. Men det långsiktiga målet är en kulturell förändring, att göra det trendigt och prestigefullt att bry sig om världen igen.”

Efter flera år i USA har Bregman nyligen flyttat hem till Nederländerna med sin familj. På frågan hur en moraliskt ambitiös förälder agerar, svarar han:

”Det bästa rådet för föräldrar är att själv vara en bra person. Barnen gör inte vad vi säger åt dem att göra, de gör det vi själva gör. ’Moralisk ambition’ är egentligen en enda lång bok om att bli en bättre förälder.”