Saga Cavallin: Charli XCX har total kontroll över berättelsen om sig själv

I tider av ”dynamisk prissättning” som stänger ute fans från arenor och där artister försöker maximera varje inkomstkrona, har konsertfilmen gjort en storslagen comeback på biograferna. Beyoncés ”Renaissance” från 2023 förstärkte bilden av världsstjärnan som en självsäker och politiskt medveten arbetsmyra, medan Taylor Swifts ”The Eras Tour” var ett storslaget spektakel som lockade publiken till allsång i biosalongerna.

Nu väljer Charli XCX att avsluta sin ”Brat”-era med en annorlunda approach. Hennes nya film ”The Moment” är en satir som kretsar kring hennes första arenaturné i Storbritannien hösten 2024, där hon fiktionaliserar och driver med sin resa från underjordisk klubbfavorit till populärkulturellt fenomen.

Filmen marknadsförs som satir men skulle lika gärna kunna beskrivas som en skräckfilm om varumärkesintegritet. För den som följt Charlotte Aitchisons arbete med ”Brat”-albumet är det uppenbart att filmens Charli har få beröringspunkter med verkligheten. Istället porträtteras hon som en blasé popstjärna utan egen vilja, som är så uttråkad av sin karriär att hon överlämnar den i andras händer.

I en central scen sitter Charli med sin manager Tim i en taxi. När han ber henne fatta ett beslut om turnén får hon ett utbrott: ”Alla undrar bara, vad vill du, vad vill du, vad vill du, I don’t fucking know what I want!” Detta står i stark kontrast till verkligheten där Aitchison har total kontroll. Med ”Brat” ville hon använda skivbolagets hela arsenal för att återuppfinna sig som popstjärna – något hon lyckades med. Med ”The Moment” skapar hon en mjuk övergång till nästa fas i sin karriär: filmindustrin. Detta är bara en av åtta filmer där Aitchison medverkar som kommer att ha premiär under det kommande året.

”The Moment” präglas av samma växling mellan uppriktighet och distans som hela ”Brat”-projektet. På albumspår som ”360” och ”Von Dutch” framställer Charli sig själv som en kaxig superkändis alla avundas – en ”fake it til you make it”-strategi som visade sig framgångsrik. Samtidigt uttrycker hon på låtar som ”I might say something stupid” och ”Sympathy is a knife” en sårbar ambivalens kring kändisskapet.

Just ”I might say something stupid” spelar en viktig roll i filmen. Med textrader som ”Door is open, let in but still outside/I look perfect for the background/I get nervous, sip the wine/’Cause I don’t know if I belong here anymore” illustrerar den Charlis känsla av utanförskap. I en avgörande scen har filmens antagonist – en turnéfilmsproducent spelad av Alexander Skarsgård – hissat upp Charli utklädd till Tingeling i arenataken medan hon sjunger om att känna sig alienerad på coola fester.

På detta sätt berättar ”The Moment” sannolikt om verkliga mindervärdeskomplex och branschdynamik, men samtidigt är bilden som målas upp falsk. Filmen motbevisar sin egen tes genom att vara ytterligare en noggrant kalkylerad del av ”Brat”-varumärket. Det känns befriande att Charli XCX nu äntligen släpper denna period i sitt artistskap, eftersom den ständiga självdistansen börjar kännas kvävande.

Under Charlis turnéstopp i O2-arenan i London – hennes största solospelning någonsin – visades klipp på fans som tog sig upp för rulltrapporna mot arenan och köade vid merchandisestånden. Det är nästan synd att hon inte valde att göra en traditionell turnéfilm istället för att driva med den varumärkesoptimerande popstjärna hon faktiskt har blivit, genom att låtsas som att det inte var detta hon ville.

Men väggarna längs rulltrapporna upp mot O2-arenan var vid detta tillfälle tapetserade med Charlis samarbete med Converse – precis den typ av kommersialisering som hon i ”The Moment” tar avstånd från. Detta är bara ytterligare ett exempel på hennes totala kontroll över berättelsen om Charli XCX och hur hon medvetet skapar och säljer en särskild bild av sig själv.

Samtidigt är det just denna komplexitet och motsägelsefullhet som gör Charli XCX till en av vår tids mest intressanta popstjärnor. Hon navigerar skickligt i gränslandet mellan autenticitet och marknadsföring, mellan underground och mainstream. Med ”The Moment” visar hon än en gång sin förmåga att ligga steget före, att använda sig av medielandskapets spelregler samtidigt som hon ifrågasätter dem.

Om ”Brat”-eran var ett experiment i att erövra mainstreampubliken utan att förlora sin konstnärliga trovärdighet, så är ”The Moment” ett metakommenterar till hela processen – och kanske ett sätt för Charli att förbereda sin publik på nästa transformation.