Sara-Vide Ericson fångar Hälsinglands själ i mäktig utställning

Efter ett drygt decennium i Stockholm återvände konstnären Sara-Vide Ericson till sitt barndomslandskap i Hälsingland. Numera bor hon i byn Älvkarhed, ett par mil från Bollnäs, tillsammans med familj och djur. Liksom våra mest älskade nationalromantiska målare från förra sekelskiftet – Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Wilhelmson – lockades hon tillbaka till sina rötter, men med en helt annan konstnärlig vision.

På Norrköpings konstmuseum presenteras nu hennes hittills största separatutställning, ”Subterranean hunger”. Utställningen, som tidigare visades på konsthallen Gammel strand i Köpenhamn, har utvidgats med sex nya målningar och fått en helt ny hängning.

Till skillnad från de nationalromantiska föregångarna skildrar Sara-Vide Ericson aldrig naturen i dess mest förtrollande skepnad. Hennes landskap är råa, ofta i brytningstider mellan årstider – snöslask, geggig jord och nedbruten växtlighet dominerar snarare än idylliska sommarlandskap. Det är en medveten strategi för att fånga naturens ”exoskelett” och transformationen mellan olika tillstånd.

– Jag måste ”trycka” mig emot mina konstnärliga jaktmarker, förklarade konstnären under pressvisningen. För henne handlar det om att taktilt känna och erfara världen för att förstå den och sig själv, att vara öppen, naken och närvarande så att måleriet känns sant.

Utställningen visar prov på konstnärens engagemang i hängningens utformning. Den rytmiskt varierade och stundtals experimentella presentationen överraskar besökaren. Flera verk står fritt på golvet med stöttor, som levande gestalter i rummet. Ett särskilt anmärkningsvärt exempel är ”Marshland elegy” som saknar spännram – duken ligger istället direkt på golvet, vilket ger en omedelbar känsla av att röra sig i den sumpiga våtmarken.

Formaten varierar kraftigt genom utställningen. Det monumentala verket ”Subterranean conscious” (270 x 540 cm) baserat på ett barndomsminne från ett kalhygge kontrasteras mot intima närbilder som ”Meadow” (30 x 24 cm), där en bålgeting fastnat i färgen – ett oavsiktligt men talande inslag i ett konstnärskap som präglas av naturens närvaro.

Den fysiska aspekten av Sara-Vide Ericsons skapande är påtaglig i verkens materialitet. Flera målningar innehåller marmorpulver, sediment, aska och växtdelar, vilket ger dem en nästan skulptural dimension. Det märks särskilt i den imponerande ”Heartwood nation”, där förtorkad ved nästan skulpterats fram i färgen. I andra dukar byggs de murriga sand- och jordfärgerna upp av stråk i lila, orange, rött och gult.

I många verk placerar konstnären sin egen kropp i landskapet – ibland behagfullt vilande på ett snötäcke som i ”Soul print”, ibland omgiven av vissen vass som i ”Sitting duck”, där den röda fleecetröjan fungerar som ett skydd under jakttider medan titeln antyder en måltavla. Denna ambivalens mellan utsatthet och kontroll återkommer i flera verk.

Utställningens titel ”Subterranean hunger” anspelar på en drift, ett underjordiskt begär. Järven blir en återkommande symbol för denna glupska hunger, och konstnären ikläder sig i flera bilder vilddjurets långa, vassa klor. Det finns en intressant tvetydighet i konstnärens självframställning. I flera verk framträder kroppen androgyn, så pass att betraktaren kan tveka om det är en manlig modell som avbildats.

I det mörklagda galleri 5 skapas en närmast sakral stämning med punktbelysta målningar. Huvudverket ”Gravity” (ägt av Ståhl collection i Norrköping) visar höga träd som rasar nerför en slänt och speglas i vattnet nedanför – en kraftfull bild av naturens eviga kretslopp med död och återfödelse. Motivet kompletteras känslomässigt av serien ”Commitment” och två versioner av ”The empty form goes all the way to heaven”.

När man kommer nära dukarna blir koreografin i måleriet synlig – hur konstnären spritsat, slevat och murat på färg i tjocka lager. Det ger målningarna relief, som landskap i sig själva. Detta fysiska, råa måleri blir paradoxalt nog också vackert i sin ärlighet.

Sara-Vide Ericsons utställning ”Subterranean hunger” kan ses på Norrköpings konstmuseum fram till den 1 november. Utställningen representerar en konstnär som fortsätter att utveckla sitt uttryck och lägga nya dimensioner till sitt redan mångbottnade måleri.