Sara-Vide Ericson: ”Vissa målningar ska vara larger than life”

I den svenska konstnärens värld, där hunger och självutforskande möts

Konstnären Sara-Vide Ericson utforskar människans inre drifter i sin senaste utställning ”Subterranean hunger” som just nu visas på Norrköpings konstmuseum. Titeln, som kan översättas till ”underjordisk hunger”, representerar något djupt mänskligt enligt konstnären själv.

”Den syftar till en hunger som finns i oss alla, ett begär efter att förstå sin plats i världen. Det är begäret efter att gräva sig djupare ner för att kunna komma åt det osagda,” förklarar Ericson. ”Och det är väl precis det som konst är. Att man saknar ord för något men med andra medel försöker komma fram till någonting sant.”

Bland de mest framträdande verken i utställningen finns målningen ”Järven”, där konstnären framställer sig själv som en varulvsliknande gestalt. Verket symboliserar den glupande hunger och drift som också kan leda till vårt förfall, enligt Ericson. Hon har medvetet placerat detta verk bredvid ”Subterranean conscious”, utställningens största målning som föreställer ett kalhygge i Hälsingland.

”Måleriet handlar för mig om att överge min kropp för att gå upp i någonting annat. Den transformationen tycker jag är intressant att hänge mig åt,” säger hon om sin konstnärliga process.

När utställningen tidigare visades i Köpenhamn drog kritiker paralleller mellan Ericsons naturmåleri och Bruno Liljefors klassiska verk. Det är en jämförelse som konstnären själv välkomnar och har en personlig koppling till.

”När jag var liten och bodde i en stuga hos min mormor så sov jag alltid under den där stora Bruno Liljefors-målningen med örnen som precis är på väg ner och ska fälla ett byte,” minns Ericson. ”Den är så himla läskig och helt underbar. Jag kommer ihåg hur starkt vårljuset var utanför men hur mörkt det var i stugan och hur jag låg i en hård, utdragen soffa och tittade på den där bilden och liksom hörde forsen dåna utanför.”

Skala och dimension är viktiga aspekter i Ericsons konstnärskap. I den nuvarande utställningen finns verk som sträcker sig upp till sex meter i längd, vilket representerar den yttersta gränsen för vad hon kunde skapa i sin tidigare ateljé. Processen att framställa dessa monumentala verk innebär praktiska utmaningar, där konstnären ibland måste stå på byggställningar för att kunna arbeta.

”Det är kul att de här stora målningarna blir som fysiska objekt med makt över dig. Du kan inte flytta dem själv,” förklarar hon. Men storleken är också ett medvetet konstnärligt val: ”Vissa målningar ska vara så, larger than life, medan andra ska vara så små att man kan stoppa in dem i bh:n när man åker tunnelbana.”

Ericsons arbete utmanar betraktaren både fysiskt och psykologiskt. Hennes utforskande av naturmiljöer, särskilt från Hälsingland där hon har sina rötter, kombineras med djupt personliga inslag som skapar en spänning mellan det yttre och inre landskapet. Genom att gestalta sig själv i olika former, som i verket ”Järven”, undersöker hon gränserna mellan människa och natur, mellan medvetet och undermedvetet.

I en konstscen där naturmåleriet återigen börjar få större uppmärksamhet, särskiljer sig Ericson genom sitt intensiva uttryck och sin förmåga att skapa verk som både är personliga och universella. Hennes målningar blir en påminnelse om människans grundläggande koppling till naturen och våra inre drifter.

Utställningen ”Subterranean hunger” visas på Norrköpings konstmuseum fram till den 1 november, och erbjuder besökare en möjlighet att konfronteras med den hunger som driver mänskligt skapande och självutforskande.