Strålande spelmän snackar lika mycket som de spelar

En klar höstkväll i Hägerstensåsens medborgarhus förvandlades till ett stycke levande kulturhistoria när två av Hälsinglands främsta spelmän, Ulf Störling och Staffan Jonsson, tog plats på scenen. I den intima lokalen i Stockholms söderort skapades ett möte mellan tradition och nutid, där fiolernas strängar vibrerade av hundraåriga melodier.

Medborgarhuset, som vanligtvis huserar allt från föreningsmöten till studiecirklar, blev för en kväll ett nav för svensk folkmusik när de båda hälsingespelmännen delade med sig av sitt musikaliska arv. Med varsamma händer och djup respekt för traditionen framförde de låtar som i generationer har förts vidare från spelman till spelman.

Störling, med sin karakteristiska spelstil och tekniska briljans, kompletterade perfekt Jonssons mer jordnära och kraftfulla tolkningar. Tillsammans skapade de en klangbild som påminde om hur den svenska folkmusiken en gång fungerade – som bruksmusik i vardagen, vid dans och fest, i sorg och glädje.

Konserten blev mer än bara en musikalisk upplevelse. Mellan låtarna bjöd duon generöst på anekdoter och historier om låtarnas ursprung, om de gamla spelmännen och om hur musiken färdats genom tid och rum för att nå fram till vår tid. Det blev en folkbildande resa genom den hälsingska musikhistorien, där publiken fick lära känna både berömda spelmansprofiler och bortglömda bygdeoriginaler.

”Den här polskan kommer från Jon-Erik i Östanhol, som levde på 1800-talet”, berättade Störling innan han med slutna ögon drog stråken över strängarna i en svindlande tretaktsmelodi. ”Han sägs ha lärt sig spela av näcken vid Amungens strand.”

Särskilt berörande blev framförandet av några långsamma vallåtar, där tonerna tycktes måla upp bilder av de hälsingska skogarna och fäbodvallarna. Publikens koncentration var påtaglig – här fanns en genuin nyfikenhet på detta kulturarv som på många sätt representerar Sveriges äldsta konstmusiktradition.

Hälsingland har länge varit ett centrum för svensk folkmusiktradition, med en rik flora av spelmän och låtar. Regionen har fostrat några av landets mest inflytelserika spelmän, vars avtryck är tydligt märkbara än idag. Störling och Jonsson står stadigt förankrade i denna tradition, samtidigt som de med varsam hand förnyar och levandegjör materialet för en modern publik.

I en tid när den globala musikindustrin domineras av digitala plattformar och algoritmstyrda lyssningsmönster, blir spelningar som denna en påminnelse om musikens kraft som direkt kommunikationsmedel mellan människor. Här fanns inga tekniska filter, bara musikernas direkta tilltal och publikens omedelbara respons.

Folkmusiken har under senare år fått en renässans i Sverige, med festivaler som Folk & Världsmusikgalan och Bingsjöstämman som viktiga mötesplatser. Yngre musiker har tagit sig an traditionen och blandat den med influenser från jazz, rock och världsmusik. Störling och Jonsson representerar dock en mer traditionalistisk linje, där respekten för det ursprungliga materialet står i centrum.

Publiken i Hägerstensåsen bestod av både inbitna folkmusikentusiaster och nyfikna förstagångsbesökare. Gemensamt för alla var den uppenbara uppskattningen av musikernas skicklighet och förmåga att förmedla inte bara tonerna utan även känslan och historien bakom dem.

När konserten nådde sitt slut hade något speciellt skett i rummet – en känsla av samhörighet kring ett gemensamt kulturarv. Applåderna var långa och varma, och när duon återvände för ett extranummer gjorde de det med en brudmarsch som traditionellt spelades vid bröllop i norra Hälsingland.

Kvällen i Hägerstensåsens medborgarhus blev ett bevis på att den svenska folkmusiken, trots sin ålder, fortfarande är högst levande. I händerna på skickliga uttolkare som Störling och Jonsson fortsätter den att beröra, fascinera och skapa mening – precis som den gjort i hundratals år.