Svenske Pixaranimatören bytte penna mot pixlar

I ett murrigt hörn på cykelkaféet Le Mond sitter Alli Sadegiani och skissar på sin iPad. Han är nyligen hemkommen från Los Angeles där han tilldelades en Annie – animationsvärldens motsvarighet till Oscar – för bästa karaktärsanimation i Pixars tv-serie ”Vinna eller försvinna”. Efter över 20 år i animationsbranschen har han nu fått vad som beskrivs som branschens finaste utmärkelse.

”Det känns jättestort, både overkligt och surrealistiskt. Jag hade inte ens förberett ett tal”, berättar Sadegiani med synbar ödmjukhet.

Hans resa inom animation började redan som barn när hans föräldrar sparade ihop till en Amiga 500-dator. Det blev startskottet för en livslång passion.

”Det förändrade mitt liv. Jag gick aldrig ut ur mitt rum, bara satt och ritade, pixel för pixel på datorn. Jag försökte efterlikna det jag sett på tv”, minns han med ett skratt.

Under tonåren hämtade Sadegiani inspiration från serietidningar, japansk anime och MTV. Han drogs till de mörka bildvärldarna och existentiella frågeställningarna i animerade verk som ”Ghost in the shell” och ”Akira”. Ironiskt nog var han aldrig ett Disney-fan – han tyckte deras filmer var för gulliga och söta.

Trots detta blev det just hos Disney och senare Pixar som Sadegiani fick sitt stora genombrott. Där har han arbetat med flera Oscarsbelönade filmer, bland annat ”Insidan ut”, ”Toy story 4” och ”Själen”. Han liknar animatörens jobb vid skådespelarens – det handlar om att förstå karaktärens tankar och känslor samtidigt som man förverkligar regissörens vision.

Efter flera framgångsrika år i USA har Sadegiani nu flyttat tillbaka till Stockholm tillsammans med sin amerikanska fru Priscilla och parets hund Annie. I väntan på ett kontor arbetar han ofta från kaféet på Södermalm. Hans prisbelönta arbete med ”Vinna eller försvinna”, en serie om ett amerikanskt skollag i softball, visar på hans förmåga att skapa övertygande karaktärer.

”Det finns många likheter med elitidrottare”, säger han med en blick mot Tour de France-reprisen som rullar på kaféets tv. ”Det är fullt fokus på jobbet och allt annat blir sekundärt – familj, vänner, relationer. De här filmstudiorna vill ha de allra bästa, så det är hård konkurrens.”

Flytten från USA berodde delvis på den politiska situationen där, men också på Sadegianis önskan att utforska andra berättelser och uttryck. Hans kortfilm ”The view” har visats på flera internationella filmfestivaler det senaste året. Filmen, som har tydliga självbiografiska inslag, skildrar en pojkes uppväxt på 1980-talet och blandar olika tekniker och stilgrepp.

”Mycket animation kan nästan kännas för perfekt, men här får det gärna finnas skavanker. Jag vill att det ska kännas att det står en människa bakom”, förklarar han.

I en tid när generativ AI gör snabba framsteg inom kulturområdet är Sadegiani tydligt kritisk. Han följde debatten om SVT:s barnprogram ”En zombies bekännelser” och ”Gudarnas berg” som anklagades för att vara AI-genererade.

”Jag läste om det och blev ganska ledsen. Det är fruktansvärt olyckligt, när man i stället kan använda energin och pengarna till att lyfta fram svenska konstnärer, illustratörer och animatörer.”

Han påpekar att Pixar inte använder generativ AI, dels på grund av upphovsrättsfrågor, men främst för att tekniken enligt honom är både undermålig och konstnärligt ointressant.

”Generativ AI är som en enarmad bandit eller som att kasta tärning. Man har inte tillräcklig kontroll och det går inte alls att använda i en seriös produktion”, säger han bestämt. ”Däremot har det påverkat folk i branschen mentalt. Det finns en ångest över att AI-företagen och techbolagen ska ta över.”

För Sadegiani är motståndet mot AI framförallt grundat i konstnärliga överväganden: ”Det är inte intressant för mig vad en generativ AI har gjort. AI är extremt konservativ. Jag vill se vad människor kan göra. Kan vi pusha mediet framåt? Kan vi använda vårt intellekt för att göra någonting som folk vill se om fem, tio, femton år?”

Framtidsplanerna är många. Just nu söker han finansiering för långfilmen ”For grável & glöry” – en animerad mockumentär som hämtar inspiration från både ”The office” och filmregissören Andrej Tarkovskij.

”Jag tror att det finns ett otroligt sug efter annorlunda independent-animation, framför allt för en vuxen publik. Särskilt i Sverige finns ett stort tomrum att fylla. Vi ligger långt efter Norden, Europa och resten av världen”, avslutar Alli Sadegiani, som nu hoppas kunna bidra till att föra den svenska animationskonsten framåt.

Sadegiani föddes 1978 i Teheran och kom till Sverige som sexåring. Hans karriär började hos spelföretaget Dice, där han arbetade med succéspelet ”Battlefield 1942”. Efter att ha regisserat kortfilmen ”Greed” 2008 upptäcktes han av Disney, vilket ledde till flytten till USA 2010 och arbete med några av de mest framgångsrika animerade filmerna under det senaste decenniet.