Varför skriver så många japanska författare om mat?

När maten blir mer än näring – japansk litteratur utmanar könsroller

I en tid då japanska romaner med mat som centralt tema blir allt mer populära i Sverige, framträder en ny litterär våg. Den fängslade seriemördaren Manako Kajii, som först vägrar ställa upp på intervju men ändrar sig när journalisten ber om ett recept, är huvudpersonen i Asako Yuzukis ”Smör” som kommer på svenska nästa år.

Romanen, som blivit en internationell succé, bygger löst på en verklig mordhistoria om ”The Konkatsu killer” – en kvinna som förförde sina offer med avancerade maträtter. Det är både mordintrigen och de detaljrika matlagningsskildringarna som gjort boken framgångsrik, tillsammans med författarens kritiska blick på Japans könsstereotyper.

– En kvinna ska se bra ut, veta sin plats på jobbet och hemma. Hon ska gärna vara huslig och en duktig matlagare. Tjock ska hon helst inte vara, eftersom tjockhet associeras med lathet, förklarar kulturjournalisten och översättaren Yukiko Duke om de japanska könsnormer som många kvinnliga författare, däribland Yuzuki, opponerar sig mot.

Duke, som har en japansk mamma och tillbringat mycket tid i Japan, betonar att maten har en särskild plats i japansk kultur. Den fungerar som ett sätt att ”leva genom årstiderna” – ett grundläggande kulturellt koncept.

– Frågar man någon på gatan, oavsett samhällsklass, om vad man ska äta en viss säsong får man utförliga beskrivningar av typen ”det är januari och just nu är det krabbor från det området som gäller”, säger hon.

En annan viktig aspekt av japansk matkultur är dess estetik. I Japan äter man lika mycket med ögonen som med munnen, vilket gör matlagningen särskilt lämpad för litterära beskrivningar.

– Att japaner äter sig igenom årstiderna är ett sätt att njuta av livet. Genom att komponera måltider med primörer av olika sorter och lägga upp dem vackert – gärna på fat med årstidsrelaterade mönster – framhävs säsongerna, förklarar Duke.

Även den internationellt erkände författaren Haruki Murakami, vars verk Duke översatt tillsammans med sin mor, använder mat som litterärt verktyg. Hans romaner kontrasterar ofta vardaglig matlagning mot fantastiska inslag. Duke avslöjar att författaren själv är en hängiven matentusiast och tidigare drev jazzklubben Peter Cat där han lagade all mat själv.

På senare år har flera japanska romaner där maten spelar en central roll översatts till svenska. En av dessa är Banana Yoshimotos kultklassiker ”Kitchen”, där föräldralösa Mikage finner tröst i köket efter sin mormors död.

– Köket är den enda plats hon känner sig lugn på, förklarar Yoshimoto om sin huvudperson. – Eftersom det fortfarande är kvinnorna som står för matlagningen i de flesta familjer, är köket en kvinnlig domän. Dit kommer män sällan och därför kan kvinnor känna sig fria från många krav där, tillägger Duke.

I Yoshimotos roman blir måltiderna en ventil för känslor som karaktärerna är för sårade för att uttrycka direkt. – I den dystra, provisoriska familj där hon hamnat finns bara den äkta glädjen under de delade måltiderna. Genom att äta tillsammans får de helt enkelt kraft att orka leva vidare, säger författaren.

I Junko Takases ”Hoppas det smakar bra” blir mat istället ett maktmedel på arbetsplatsen. Takase, som själv arbetat på kontor, beskriver hur stressigt det var att äta med chefen: ”Jag kände knappt hur maten smakade.” Romanens huvudperson Nitani bryr sig inte om matens smak utan äter snabbnudlar för effektivitetens skull, vilket speglar en växande trend i Japan.

Ytterligare ett exempel är Hiromi Kawakamis ”Senseis portfölj”, där huvudpersonen Tsukiko regelbundet träffar sin tidigare lärare på barer och restauranger. Här blir måltiderna en frizon från vardagens monotoni.

Johannes Holmqvist, förlagschef på Tranan som ger ut flera av dessa författare, ser ett mönster: – Det är de kvinnliga författarna som skriver de mest intressanta romanerna i japansk litteratur just nu. Ofta handlar det om att bryta mot traditioner och stereotypa könsroller. Att mat och köksmiljöer blir överrepresenterade är kanske logiskt, eftersom det är så kvinnligt kodat i det japanska samhället.

Genom dessa berättelser får svenska läsare inte bara ta del av matlagningens konst, utan också insikter i japanska samhällsstrukturer, könsroller och mellanmänskliga relationer – alla serverade med en nyansrikedom som sträcker sig långt bortom tallrikskanten.