Vävande män brottas med känslor i Mørk-Eidems nya pjäs: ”Annorlunda process”

I Stockholm får teaterbesökare chansen att uppleva en ovanlig föreställning när ”Män som väver” har premiär på Kulturhuset Stadsteatern den 29 januari. Produktionen kombinerar teater och textilkonst på ett sätt som utmanar traditionella föreställningar om manliga relationer och hantverk.

Föreställningen är inspirerad av textilkonstnären Petter Hellsings utställning som visades på Konstakademien i Stockholm för ungefär ett år sedan. Hellsing, känd för sina gigantiska vävstolar, har inte bara lånat sin konst till produktionen utan även lärt skådespelarna grunderna i textilt hantverk som vävning, spinning och kardning.

På scenen möter publiken tre män som av olika anledningar har levt tillsammans i avskildhet under några år, troligen långt ute på landsbygden. De har utvecklat en familjeliknande relation präglad av mjukhet och omtanke. Den harmoniska tillvaron störs dock när en av männen meddelar att han vill lämna gemenskapen. De andras svårigheter att acceptera detta beslut leder till en utveckling med thrillerartade inslag.

I rollerna ser vi Hampus Hallberg, Andreas Kundler och Lennart Jähkel, en konstellation som ger liv åt den komplexa relationsdynamiken som pjäsen utforskar. Föreställningen fungerar samtidigt som en meditativ upplevelse där själva hantverket – vävningen – blir en central del av det sceniska uttrycket.

Pjäsen är skriven och regisserad av en dramatiker som tidigare gjort sig känd för bearbetningar av klassiska verk. För honom representerar detta en ny utmaning då han denna gång arbetat med helt eget material. Han beskriver själv skapandeprocessen som ”en ny grad av nervositet” och berättar att han började skriva utan att veta hur berättelsen skulle utvecklas.

”Min önskan är att publiken ska bli indragen och vilja veta: vad är det som har hänt, vilka är de, vad kommer att hända,” säger pjäsens upphovsman och tillägger att han strävat efter att bygga en genuint överraskande berättelse.

Tematiskt behandlar föreställningen mäns förhållande till varandra och deras sätt att hantera känslomässigt komplexa situationer. Upphovsmannen har inspirerats av egna erfarenheter och reflektioner kring manliga relationer, särskilt kring separation och förlust.

”På något sätt handlar pjäsen kanske om sättet jag förhåller mig till andra män. Men också ett slags generaliserande idé om att vi män är lite sämre på att ta oss igenom svåra separationer. Svartsjuka, rädsla och allt det där. Att man inte alltid har språket eller vanan att prata med andra nära vänner om de här sakerna. Så att man blir som en tryckkokare i stället för att kunna vädra sin ångest och smärta,” förklarar han.

Föreställningen utmanar därmed etablerade föreställningar om maskulinitet genom att placera männen i en miljö där de utövar ett traditionellt kvinnligt kodat hantverk, samtidigt som de brottas med känslomässiga utmaningar som sällan skildras i relation till manliga vänskap.

Samarbetet med Petter Hellsing illustrerar också ett intressant möte mellan scenkonst och bildkonst, där det textila hantverket blir både rekvisita och handling. Detta tvärkonstaliga angreppssätt skapar en unik visuell upplevelse som går utöver det rent dramatiska.

”Män som väver” är ett exempel på hur samtida svensk teater arbetar gränsöverskridande och tematiskt utforskande. I en tid när samtal om maskulinitet och emotionell hälsa blir allt viktigare, erbjuder föreställningen en konstnärlig ingång till dessa frågor genom sitt ovanliga koncept och sin distinkta estetik.