Amanda Sokolnicki: S gör ett misstag när de säger nej till Macrons kärnvapen

Socialdemokraterna hamnar återigen efter i förändrad säkerhetspolitisk debatt

Morgans Johanssons reaktion på den franska presidentens initiativ kring kärnvapensamarbete har blottlagt en växande klyfta i den svenska säkerhetspolitiska debatten. Som Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson har Johansson intagit en tydlig position mot Emmanuel Macrons nya förslag, vilket speglar ett mönster från partiets tidigare agerande i säkerhetsfrågor.

Macron har under veckan presenterat en vision där franska kärnvapen skulle kunna erbjuda skydd för fler europeiska länder. Initiativet innefattar planer på att öka antalet stridsspetsar, sluta kommunicera exakt hur många de är och inleda dialoger med flera länder om ett fördjupat försvarssamarbete. Enligt Macron är syftet att stärka Europas säkerhet, särskilt i ljuset av den osäkra amerikanska säkerhetsgarantin.

Medan statsminister Ulf Kristersson har uttryckt intresse för samtal med Frankrike i frågan, har Socialdemokraterna tagit en betydligt mer restriktiv hållning. Morgan Johansson har varnat för att Macrons förslag riskerar att ”återskapa en kärnvapenkapprustning” – paradoxalt nog precis det som den franska presidenten försöker förhindra genom sitt initiativ.

Tidsperspektivet är avgörande i sammanhanget. Macron har begränsad tid att etablera ett sådant samarbete innan nästa års presidentval i Frankrike. Om Marine Le Pens högernationalister skulle vinna, finns en överhängande risk att sådana säkerhetsgarantier till andra europeiska länder skulle försvinna. Utan etablerade samarbeten ökar därmed risken att fler europeiska länder överväger egna kärnvapenprogram.

Situationen påminner starkt om Socialdemokraternas agerande när Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022. Då var Magdalena Andersson statsminister och meddelade inledningsvis att partiet inte tänkte ompröva sin säkerhetspolitiska linje. Det tog sedan tre månader för partiet att ändra ståndpunkt gällande Nato-medlemskap, och det var i stor utsträckning Finlands beslutsamhet som påverkade Sveriges kursändring.

Dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist förklarade senare att ”det är viktigare att ta ansvar för det som kommer, än att fastna i det som var tidigare.” Ironiskt nog tycks partiet nu hamna i samma situation igen. När Magdalena Andersson fick frågan om hur hon skulle agerat kring Macrons förslag om hon varit statsminister, svarade hon att hon skulle ha tackat nej till samtal.

Liksom vid krigsutbrottet väljer Socialdemokraterna att utgå från etablerade partiståndpunkter snarare än att anpassa sig till den snabbt förändrade säkerhetspolitiska verkligheten. För två år sedan var det neutraliteten som stod i fokus, nu handlar det om partiets traditionella hållning kring nedrustning.

Samtidigt förändras de globala säkerhetspolitiska förutsättningarna i snabb takt. USA:s utrikespolitiska kurs upplevs som allt mer oberäknelig, med ett växande tryck på Europa att ta större ansvar för sin egen säkerhet. Som Sveriges överbefälhavare har konstaterat – så länge Ryssland utgör det primära hotet kan inte frågan om kärnvapen exkluderas från Europas försvarsförmåga.

Statsminister Kristerssons utgångspunkt i samtalet med Macron är att inga kärnvapen ska placeras på svensk mark under fredstid – ett försök att göra frågan mer hanterbar för den politiska oppositionen. Trots detta har Socialdemokraterna intagit en kategorisk motposition.

Erfarenheten från Nato-debatten visar att det kan vara svårt att hålla fast vid sådana ståndpunkter när den säkerhetspolitiska verkligheten förändras. Att ta Macrons förslag på allvar handlar inte om ”vobblighet”, utan om förmågan att dra nya slutsatser i en föränderlig värld – innan det är för sent.