Kraftigt överdrivna siffror om bidragsnivåer i den politiska debatten

I början av valåret möttes Magdalena Andersson och Ulf Kristersson i en TV-duell i SVT. Under debatten gjorde statsministern ett uttalande som väckt stor uppmärksamhet: ”Den som i dag har fem barn och två personer som lever på bidrag får 46 500 kronor skattefritt varje månad.”

Detta framställdes som motivet bakom regeringens föreslagna bidragstak – ett budskap som rimligen appellerar till väljare som arbetar hårt utan att komma i närheten av sådana summor. Men stämmer egentligen påståendet?

När Statistiska Centralbyrån (SCB) ombads granska statsministerns uppgifter framkom en helt annan bild. Under 2024 fanns det totalt 940 fembarnsfamiljer i Sverige där en eller flera föräldrar levde på bidrag. Av dessa var det endast 5 procent som fick den angivna summan på 46 500 kronor, vilket innebär att 95 procent av familjerna inte nådde upp till detta belopp.

Med andra ord handlar det om färre än 50 familjer i hela landet som faktiskt får den summa statsministern beskrev som typisk. Detta gör Kristerssons beskrivning direkt missvisande.

Efter att dessa uppgifter publicerades i media reagerade regeringskansliet starkt. Medarbetare till statsministern, finansministern och socialförsäkringsministern har enligt uppgift arbetat intensivt för att ifrågasätta SCB:s statistik. Finansministerns stabschef ska till och med ha begärt att få granska underlaget till SCB:s siffror – trots att det rör sig om officiell statistik som regeringskansliet självt har tillgång till.

Regeringens motargument har varit flera. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) har bland annat påpekat att skattepliktiga bidrag inte ingår i beräkningarna – vilket stämmer, men statsministern talade uttryckligen om ”46 500 kronor skattefritt”. Tenje har också hävdat att statistik från 2024 är irrelevant och att man istället bör titta på potentiella bidragsnivåer 2027, när mat- och hyrespriser antas ha stigit.

Det finns dock ett fundamentalt problem med dessa invändningar: statsministern sa uttryckligen ”får” (presens) – inte ”kan få” eller ”kommer att få i framtiden”. Hans uttalande beskrev en nuvarande situation, inte en hypotetisk framtid.

Varifrån kommer då siffran 46 500 kronor? Den härrör från ett teoretiskt räkneexempel som regeringen tagit fram. Genom att göra olika antaganden om familjesammansättning och potentiella ersättningar har man konstruerat en modellsituation. När det visat sig att denna situation knappt existerar i verkligheten har man försökt omformulera argumenten.

Finansministern har exempelvis invänt att statistiken bara visar helårsutfall, och att fler familjer kan ha fått dessa summor under enstaka månader. Detta argument står dock i kontrast till den vanliga kritiken mot ”bidragsberoende” som något långvarigt. Om en familj bara tillfälligt får höga bidrag medan de försörjer sig själva under större delen av året, är det snarare ett tecken på att systemet fungerar.

Det finns anledning att fråga sig om Moderaterna anser att de måste överdriva för att motivera sina förslag till bidragsreformer. När partivänner konfronteras med uppgiften att statsministern medvetet skulle ha farit med osanning reagerar de med ilska. Kanske var det helt enkelt så att statsministern själv föll för den förenklade bild som spridits i debatten?

Syftet med beskrivningen av bidragsnivåerna förefaller vara att omvandla ett teoretiskt ”kan få 46 500 kr om några år” till en allmän uppfattning om att ”de här familjerna får enorma bidrag”. Kampanjen har uppenbarligen varit framgångsrik – påståendet har fått stor spridning, nu även genom statsministerns egen röst.

Detta fall belyser vikten av korrekt information i den politiska debatten, särskilt när det gäller frågor som rör sociala förmåner och fördelningspolitik. När politiker baserar sina argument på kraftigt överdrivna exempel riskerar det att urholka förtroendet för politiken i stort och skapa missvisande bilder av samhällsproblem.