Svenska protesttal av Zelenskyj väcker reaktioner i EU

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs framträdande i Davos den 21 januari präglades av tydlig frustration och ilska. Hans hårda kritik mot europeiska ledare inträffade vid en tidpunkt då många av dem var samlade i Bryssel för ett krismöte angående USA:s hot mot Grönland.

Zelenskyjs utfall mot Europa, där han bland annat hånade Danmarks beslut att skicka ytterligare 40 militärer till Nuuk på Grönland, uppfattades av många EU-ledare som märkligt tajmat och kontraproduktivt. Även om kritiken mot EU:s militära förmåga och beroende av USA kan vara berättigad, fanns det ett tydligt stråk av förakt i den ukrainske presidentens tal – något som riskerar att skada relationerna till hans viktigaste allierade.

Samtidigt finns det förståelse för att en ledare som i snart två år har lett sitt land i ett brutalt försvarskrig kan vara utmattad och tappa tålamodet. Det finns också substans i Zelenskyjs kritik om att EU-länderna ofta levererar fler ord än handling.

EU har upprepade gånger försäkrat att Ukraina hör hemma i unionen när landet uppfyller medlemskraven. Vid EU-toppmötet i december 2023 gavs klartecken för att påbörja en så kallad ”screening” av Ukrainas situation, och landet har sedan dess gjort betydande framsteg i anpassningen till EU:s regelverk. EU-kommissionen bedömer nu att Ukraina är redo för formella förhandlingar inom tre viktiga områden: demokrati och rättsstatens principer, inre marknad samt utrikesrelationer.

Ett betydande hinder är dock att Ungern, under Viktor Orbáns ledning, fortsätter blockera ett enhälligt beslut om att inleda förhandlingar. Detta återspeglar ett större problem inom EU inför framtida utvidgningar.

EU står samtidigt inför en annan utmaning som länge har skjutits upp – behovet av interna reformer innan nya medlemsländer kan ansluta sig. Med potentiellt upp till 35 medlemsstater finns det en överhängande risk för handlingsförlamning. Det finns också farhågor om att fler medlemsländer skulle kunna utvecklas till antidemokratiska blockerande stater i Orbáns anda, vilket skulle kunna underminera hela unionens existens.

Nödvändiga reformer inkluderar nya röstregler, skärpta demokratikrav och bättre kontroll av EU-bidrag, men kommissionen har ännu inte presenterat konkreta förslag inom dessa områden – trots att situationen nu har blivit akut.

Trycket ökar ytterligare genom USA:s så kallade fredsplan för Ukraina, där en punkt fastslår att Ukraina ska bli EU-medlem redan 2027. Detta uppfattas av många som ett arrogant amerikanskt övertramp i EU:s interna angelägenheter. Under normala omständigheter skulle det vara närmast omöjligt för Ukraina att bli medlem så snabbt.

För att hantera denna situation har kommissionen börjat utforma ett slags snabbspår för Ukraina och andra kandidatländer. Enligt uppgifter som cirkulerar i Bryssel skulle processen kunna vändas upp och ned – länder som Ukraina skulle först förklaras vara medlemmar, men utan rösträtt. Därefter skulle förhandlingar inledas och rättigheter gradvis införas när krav uppfylls inom olika områden.

Financial Times rapporterar att Albanien kan acceptera ett sådant upplägg, men det är tveksamt om Ukraina skulle gå med på det. Huvudpoängen med EU-medlemskap är just inflytandet och rätten att delta i beslutsprocesserna. Ett medlemskap utan rösträtt riskerar att skapa ett långvarigt ”inre utanförskap”.

EU har alltså hamnat i en självförvållad svår situation. Unionen har misslyckats med att kringgå Orbáns veto och inte i tid presenterat nödvändiga reformförslag för en fungerande utvidgning. Istället för att i lugn och ro kunna diskutera EU:s framtid, tvingas nu Bryssel agera under press från USA och Donald Trump.

Vissa inom EU hoppas nu att USA:s president ska kunna övertala Orbán att acceptera Ukraina som blivande EU-medlem. Utgången är högst osäker, men Zelenskyj har onekligen en poäng när han påpekar att Europas beroende av USA fortfarande är anmärkningsvärt stort.