Isobel Hadley-Kamptz: Hur är det möjligt att bygga hus i Kiruna som inte tål snö?

I Kiruna pågår en byggskandal utan dess like. Det som skulle bli stadens nya badhus har utvecklats till ett ekonomiskt svart hål som hotar kommunens ekonomi. Projektet, som startade med en budget på 550 miljoner kronor, har nu sprängt alla ekonomiska ramar och kostnaderna fortsätter att skena.

När kommunfullmäktige i juni 2020 fattade beslut om investeringen var beslutsunderlaget endast två sidor långt. Detta trots att 550 miljoner kronor redan då utgjorde en anmärkningsvärt stor investering för en kommun av Kirunas storlek. Tanken var att huvuddelen av finansieringen skulle komma från den ersättning LKAB betalat till kommunen för byggnader som blivit otjänliga på grund av gruvdriften.

Men sedan dess har kostnaderna ökat i en takt som få kunde föreställa sig. Från 550 miljoner kronor steg budgeten snabbt till 650 miljoner, därefter till 720 miljoner, vidare till 870 miljoner och sedan till 1,1 miljarder. I slutet av förra året passerade kostnaderna även den senaste budgeten på 1,37 miljarder kronor. Det mest oroväckande är att kommunen nu inte ens kan uppskatta vad den slutgiltiga kostnaden kommer att bli.

Ersättningen från LKAB räcker inte längre för att täcka utgifterna, vilket har tvingat kommunen att ta stora lån. Detta riskerar att påverka kommunens möjligheter att finansiera andra viktiga verksamheter under lång tid framöver.

Parallellt med de skenande kostnaderna har projektet drabbats av ständiga förseningar. Den ursprungliga invigningen var planerad till hösten 2023, men har sedan skjutits upp flera gånger. Först till hösten 2024, sedan till hösten 2025, och nu är förhoppningen att badhuset ska kunna öppna någon gång under våren 2026.

Orsakerna till förseningarna är många och allvarliga. Under projektets gång har man upptäckt omfattande brister i ventilationssystemen, felaktigt murade väggar, problem med infästningen av takbjälkar och allvarliga brister i takkonstruktionen. Det handlar om grundläggande byggtekniska fel som borde ha identifierats och åtgärdats i ett mycket tidigare skede.

Den ekonomiska förvaltningen av projektet har även den präglats av stora brister. Det har förekommit dubbelfaktureringar och godkännande av fakturor för arbeten som egentligen skulle ha ingått i de fasta kostnaderna. Konkurrensverket har dessutom konstaterat att Kiruna kommun brutit mot lagen i upphandlingen av projektet.

Den senaste upptäckten är närmast absurd: bärande pelare i byggnaden måste förstärkas eftersom de inte klarar av större snömängder. Detta i en stad som ligger 145 kilometer norr om polcirkeln och där snö är ett självklart inslag under stora delar av året. Det är som om man i planeringen helt glömt bort de grundläggande klimatförhållandena som råder i Kiruna.

Liknande misstag har skett på andra håll i landet. Göteborg köpte italienska spårvagnar som började rosta eftersom de inte var anpassade för fuktigt klimat, och Stockholmsregionen anskaffade nyligen bussar som är för höga för att passera under flera av stadens broar.

Dessa misslyckanden väcker frågor om hur offentliga medel förvaltas i Sverige. I ett högskatteland som vårt bör medborgarna kunna förvänta sig att skattepengar används effektivt och ansvarsfullt. När ett badhusbygge i Kiruna efter fem års byggande plötsligt behöver förstärkas för att klara snö, tyder det på allvarliga systemfel i hur offentliga projekt planeras och genomförs.

För Kirunas invånare är situationen särskilt allvarlig. Kommunen har tagit stora lån för att finansiera ett projekt som fortsätter att växa i kostnad, samtidigt som invigningen ständigt skjuts fram. När – och om – badhuset till slut står färdigt kommer det att ha kostat många gånger mer än vad som ursprungligen planerades, pengar som kunde ha använts till andra viktiga kommunala verksamheter.

Badhuset i Kiruna har blivit en symbol för hur fel det kan gå när offentliga projekt genomförs utan tillräcklig planering, kompetens och kontroll.