Isobel Hadley-Kamptz: Var fjärde 15-åring läser knackigt – varför tillåts detta fortsätta?

De svenska ungdomarnas sjunkande läsförmåga skapar oro när friskolor brister i bibliotekskravet

En fjärdedel av Sveriges 15-åringar kan inte läsa och skriva på en nivå som krävs för att klara sig i samhället, visar den senaste Pisa-undersökningen. Dessa ungdomar klassas som funktionella analfabeter, vilket innebär att 24 procent av eleverna i årskurs nio endast klarade den lägsta svårighetsgraden i läsförståelsetestet. Samtidigt minskar antalet tonåringar som läser på fritiden, ett faktum som sannolikt har ett samband med de fallande resultaten.

Den växande läskrisen var en av anledningarna till att regeringen under sommaren 2023 skärpte lagstiftningen kring skolbibliotek. Sedan 2011 har skollagen visserligen krävt att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, men den nya lagen går längre och kräver att varje skola – kommunal såväl som fristående – ska ha ett eget bibliotek med utbildad personal.

Statistiken visar tydligt varför lagskärpningen ansågs nödvändig. Under 2024 var vart fjärde skolbibliotek helt obemannat. Bland de bibliotek som faktiskt hade personal var endast en tredjedel av de biblioteksansvariga utbildade bibliotekarier. Särskilt alarmerande är de stora skillnaderna mellan kommunala och fristående skolor.

En granskning publicerad i Sydsvenskan i februari 2024 blottlade dessa skillnader. Samtliga kommunala gymnasier i Lund och Malmö har minst en heltidsanställd utbildad skolbibliotekarie. I stark kontrast till detta saknas utbildade bibliotekarier helt på 26 av de 33 undersökta friskolorna i samma region. Över två tredjedelar av de granskade fristående gymnasieskolorna har inget bibliotek som lever upp till lagens krav.

Skolkoncernen Jensen, som driver 17 gymnasier över hela Sverige, har inga utbildade bibliotekarier alls anställda vid sina skolor. I stället har koncernen valt att centralisera biblioteksansvaret till en enda person som ska täcka behoven för samtliga 33 skolor på både grund- och gymnasienivå. Särskilt anmärkningsvärt är att ekonomin inte verkar vara det grundläggande problemet – Jensen redovisade under 2024 en vinstmarginal på 8,4 procent.

För att underlätta implementeringen av de nya bibliotekskraven har regeringen tillskjutit mer än en halv miljard kronor. Ett problem i sammanhanget är dock att det saknas mekanismer för att kontrollera hur friskolorna använder dessa medel. Det finns ingen transparens som garanterar att pengarna verkligen används till att förbättra biblioteksverksamheten och inte går till andra ändamål inom verksamheten.

Situationen kompliceras ytterligare av att kommuner som väljer att satsa extra på sina skolbibliotek, enligt gällande regelverk, måste kompensera friskolor inom kommunen med motsvarande belopp per elev. Detta gäller oavsett om friskolorna har fungerande skolbibliotek eller inte. Malmö kommun nämns som exempel på en kommun som gjort sådana extrasatsningar.

Den liberala tankesmedjan Timbro har ifrågasatt betydelsen av skolbibliotek och var därför emot den nya lagstiftningen. Men forskningsresultat talar ett annat språk. En amerikansk studie som undersökte effekten av utbildade bibliotekarier i skolmiljö visade tydliga positiva effekter på elevernas kunskapsnivåer och läsförmåga.

Situationen väcker frågan om hur det är möjligt att många friskolor tillåts erbjuda en sämre utbildningskvalitet när det gäller denna grundläggande infrastruktur för lärande. Medan den svenska läskrisen fördjupas fortsätter skillnaderna mellan kommunala och fristående skolor att växa på ett område som är avgörande för elevernas framtida möjligheter att fungera i samhället.

Mot bakgrund av att en fjärdedel av landets ungdomar har svårt att tillgodogöra sig skriven text blir frågan om skolbibliotekens kvalitet och tillgänglighet inte bara en fråga om utbildningskvalitet utan även en demokratifråga med långtgående konsekvenser för samhället.