Ledare: De mest utsatta tar notan för Trumps krig

Humanitära konsekvenser av konflikten mellan USA, Israel och Iran förblir i skymundan

En månad in i den väpnade konflikten mellan USA, Israel och Iran växer de humanitära konsekvenserna till alarmerande nivåer, trots att de får förvånansvärt lite uppmärksamhet i den internationella rapporteringen. Omkring 3 000 människor har redan mist livet i striderna, där amerikanska, israeliska och iranska attacker skördar civila offer.

Särskilt oroväckande är att över 2 000 barn har skadats eller dödats i konflikten. Ett av de mest uppmärksammade fallen inträffade i konfliktens inledningsskede, då en amerikansk missil slog ned i en flickskola i den iranska staden Minab med omkring 100 döda barn som följd.

Flyktingsituationen har snabbt utvecklats till en kris av enorma proportioner. I Libanon befinner sig mer än en femtedel av landets befolkning på flykt, medan antalet internflyktingar i Iran uppgår till över tre miljoner människor. Varken Libanon eller Iran har infrastruktur eller resurser för att hantera denna massförflyttning, vilket förvärrar lidandet för de drabbade.

En särskilt oroande utveckling är de ökande attackerna mot civil infrastruktur från båda sidor i konflikten. Israeliska styrkor har genomfört anfall mot iranska gasfält, avsaltningsanläggningar och vattenreservoarer, medan Iran har svarat med att bomba kraftverk och avsaltningsanläggningar i både Bahrein och Kuwait.

Dessa angrepp mot vatteninfrastruktur kan få katastrofala följder. I Iran var vattenbristen redan kritisk innan kriget bröt ut, och i länderna runt Persiska viken kommer hela 80 procent av dricksvattnet från avsaltningsanläggningar. Om attackerna fortsätter i samma takt riskerar hela regionen att stå utan tillräckliga vattenmängder för befolkningens grundläggande behov.

Den tidigare amerikanska presidenten Donald Trump har vid upprepade tillfällen hotat med ytterligare angrepp mot civil infrastruktur i Iran, och den iranska regimen har svarat med de medel som står till buds. Det är värt att notera att den iranska regimen visar föga omsorg om sin egen befolknings lidande – för landets religiösa ledare är upprätthållandet av den teokratiska maktstrukturen prioriterad framför medborgarnas välbefinnande.

Diskussionen kring blockaden av Hormuzsundet har främst fokuserat på energipriser och oljetillgång, men det finns andra aspekter som riskerar att leda till en global humanitär kris. Naturgas är en central komponent i tillverkningen av konstgödsel, och handeln med denna viktiga råvara har minskat med 30 procent sedan konfliktens början.

Till skillnad från oljelagren finns det endast begränsade reserver av konstgödsel globalt. Just nu pågår sådd i stora delar av världen, och utan konstgödselns nödvändiga tillskott av kväve, fosfor och kalium kommer skördarna att bli dramatiskt mindre. För länder söder om Sahara, som får nästan all sin konstgödsel via transportrutter genom Hormuzsundet, är situationen särskilt allvarlig.

Medan jordbruket i västvärlden kommer att drabbas ekonomiskt av de höga priserna på konstgödsel, står många jordbrukare i utvecklingsländer inför ett scenario där de helt enkelt måste klara sig utan. I regioner som redan kämpar med matosäkerhet kan detta leda till omfattande hungerkriser eller rentav svält när höstens skördar förväntas minska kraftigt.

Det är en evig sanning att folket ofta får betala priset för ledarnas misstag. Den nuvarande situationen, som delvis kan tillskrivas en amerikansk president som enligt många kritiker styrs av nyckfullhet och narcissism, resulterar i ett lidande som drabbar hela världen – men framför allt de fattigaste och mest utsatta. Detta gäller såväl i konfliktens epicentrum i Iran och Libanon som i avlägsna regioner som södra Afrika.

Medan världens uppmärksamhet riktas mot geopolitiska spänningar och energipriser, växer således en humanitär katastrof fram i skuggan av konflikten – med potentiellt förödande långsiktiga konsekvenser för miljontals människor.