Ledare: Det är helt sjukt hur Trump talar om kriget

I USA:s skugga: Trump söker snabba triumfer i Mellanöstern

USA hotar med historiskt hårda slag mot Iran om landet inte går med på en uppgörelse. Detta uttalande kom från Vita husets talesperson Karoline Leavitt efter att Teheran förnekat pågående förhandlingar. ”President Trump bluffar inte och är beredd att släppa lös helvetet”, tillade hon med eftertryck.

Trumps historia av att backa från hot har dock skapat termen TACO – ”Trump always chickens out” – något som inte verkar bekymra administrationen. Under samma presskonferens beskrev Leavitt paradoxalt presidenten som både ”mästare på multitasking” och ”laserfokuserad på en enda uppgift – seger”, två påståenden som knappast hänger ihop logiskt.

För administrationen tycks ordens verkliga innebörd vara mindre viktig än att de levereras med eftertryck och gärna i versaler.

Enligt NBC ser Trump varje kväll ett videomontage från kriget med ”klipp på saker som sprängs”. Flera av hans rådgivare uttrycker oro över att detta inte ger honom en ”fullständig bild av krigets verklighet”. För presidenten verkar konflikten mer vara en föreställning än en humanitär katastrof.

Den verkliga situationen är betydligt allvarligare. FN rapporterar att 3,2 miljoner iranier har tvingats lämna sina hem till följd av bombningarna. En global matkris hotar världens fattiga på grund av oljeprischocken som kriget orsakat. Denna verklighet väljer Trump att bortse från, medan bensinprisökningar i USA potentiellt kan avfärdas som vänsterns ”climate hoax”.

Finansmarknaderna reagerar kraftigt på Trumps skiftande utspel. Oljepriset och börserna åker berg- och dalbana när presidenten snabbt växlar mellan apokalyptiska hot och löften om ”storslagna gåvor” från Teheran. Flera investerare har gjort stora vinster genom att spekulera i rätt riktning strax före Trumps uttalanden, vilket väcker frågor om eventuell insiderhandel.

Den iranska regimen hävdar att den håller på att besegra amerikanerna, men verkligheten talar ett annat språk. Militärt är landet förödmjukat och ledarskapet närmast utraderat. Regimens enda återstående strategi tycks vara att låta den egna befolkningen lida under amerikanska missiler för att kunna hålla Hormuzsundet stängt så länge som möjligt, och därmed hålla hela världen som gisslan.

Skillnaden är att ingen förväntar sig sanningar från den iranska teokratin. Att Vita husets retorik nu påminner om Irakkrigets ökända Bagdad Bob är däremot anmärkningsvärt.

Donald Trump verkar angelägen om att avsluta konflikten för att kunna fokusera på andra mål. Han har redan uttalat att det ska bli en ”ära” att ta Kuba. För den iranska regimen skulle överlevnad och att slippa avyttra sitt uran sannolikt ses som en acceptabel kompromiss.

Att störta diktaturen eller fullständigt avväpna Iran är betydligt svårare än att bomba landet. På samma sätt som det är enklare att få Venezuelas nya ledare att göra oljeaffärer än att införa demokrati. I detta läge ligger det nära till hands för Trump att helt enkelt utropa seger och gå vidare till nästa ”show”.

Utvecklingen i regionen illustrerar en utrikespolitik som prioriterar snabba vinster och dramatiska utspel framför långsiktiga lösningar och stabilitet. Trumps hantering av Irankrisen präglas av samma inkonsekvens och teatraliska stil som kännetecknat hans tidigare tid som president.

Medan världen håller andan inför nästa vändning i dramat fortsätter den humanitära krisen att fördjupas, oljemarknaderna att fluktuera och den geopolitiska osäkerheten att öka – allt medan Trump njuter av sina kvällsliga bombvideos och förbereder nästa dramatiska utspel.