Ledare: Det enda sättet att rädda Nato är att ta striden med Trump

Europas tydliga besked till Trump: Vi står starka

Svarstullar till ett värde av hundra miljarder dollar är förberedda. EU:s så kallade ”handelsbazooka” är laddad och från medlemsländernas huvudstäder kommer ett tydligt budskap: det räcker nu. Enligt New York Times uppfattas situationen som att ”Europa vill förhandla, inte slå tillbaka” – en tolkning som framstår som djupt problematisk i den rådande spänningen mellan EU och USA.

EU har valt att avvakta med motåtgärder innan Trumps planerade tullar träder i kraft den 1 februari. Detta är dock inte ett tecken på förhandlingsvilja, utan snarare en sista chans för den amerikanska presidenten att backa från sitt beslut. Om USA inför tullarna kommer EU att svara med kraft. Diskussioner om Grönlands status avfärdas bestämt – varken ryska eller amerikanska presidenter kan göra anspråk på territorier efter eget tycke.

Detta budskap kommer att levereras till Trump och hans delegation under toppmötet i Davos denna vecka. Den stora utmaningen blir att få amerikanerna att förstå allvaret i situationen och att 80 års transatlantiska relationer står på spel.

I Washington är man väl medveten om alliansers värde. De amerikanska militärbaserna i Europa och Asien, omfattande underrättelsesamarbeten och djup ekonomisk integration med andra teknologiskt avancerade länder har varit avgörande för USA:s globala maktposition. Dessa samarbeten utgjorde en styrka under kalla kriget och är nu centrala i konkurrensen med Kina.

Om Trump kan behålla dessa fördelar samtidigt som han förnedrar sina allierade, finns inga hinder för honom att göra det. Men om hans agerande i praktiken äventyrar USA:s egen säkerhet, kan han tvingas att ompröva sin position – antingen av egen vilja eller genom påtryckningar från andra aktörer inom den amerikanska maktapparaten.

Frågan kvarstår dock om Europa verkligen vågar dra situationen till sin spets. Är vi beredda att stå utan USA:s stöd? Hela den europeiska säkerhetspolitiken bygger ju på den transatlantiska länken.

Det finns ingen anledning att förneka fakta – Europa är militärt svagare utan USA och Ukrainas försvarssituation skulle försvåras avsevärt vid ett sammanbrott i relationerna. Samtidigt bör Europa inte underskatta sin egen styrka. Ekonomiskt och industriellt spelar EU i en helt annan division än Ryssland. Invasionen av Ukraina har knappast demonstrerat att Vladimir Putin leder en oövervinnelig armé redo att erövra Europa.

Vid ett eventuellt sammanbrott i relationen med USA skulle Europa behöva genomföra en snabb och kraftfull militär upprustning. Det skulle vara kostsamt och kräva stort fokus att utveckla de militära förmågor som USA idag tillhandahåller. De vapen som Europa för närvarande köper från USA för vidare leverans till Ukraina skulle också behöva ersättas omgående.

Trots de höga kostnaderna är det ett faktum att Europa skulle klara sig. Och Europa måste klara sig, särskilt med tanke på att värdet av USA:s stöd minskar med varje utfall från Trump.

Europas förväntningar på amerikanska säkerhetsgarantier till Ukraina ter sig allt mindre trovärdiga i ljuset av Trumps uppenbara sympati för Putin. Tillförlitligheten i artikel 5 i Nato-fördraget kan också ifrågasättas – vem kan känna sig trygg med att Trump inte skulle vara beredd att sälja ut sina allierade om Kreml lade fram ett tillräckligt intressant erbjudande?

Om Nato endast bevaras genom att dess medlemmar underkastar sig den amerikanske presidentens nycker, är det inte längre en allians utan en utpressningsverksamhet. Detta är ohållbart, särskilt när Europa i grunden har kapacitet att stå på egna ben.

Som Franklin D. Roosevelt – presidenten som ledde USA när landet räddade Europa från Hitler – en gång sa: ”Vi har inget att frukta förutom fruktan själv.” Detta gäller även Europa i dagens geopolitiska läge.