Ledare: Ebba Busch har gjort bort sig – och låter någon annan ta smällen

Den förre generaldirektören för Svenska kraftnät, Per Eckemark, lämnade i november sitt uppdrag efter bara några månader på posten. När han tillsattes i april prisade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) hans ”långa och gedigna erfarenhet från energibranschen”, men enligt rapporter från SVT var ministern missnöjd med hans insats.

Aftonbladet har dessutom avslöjat att Tidöpartiernas främste representant i näringsutskottet, Tobias Andersson (SD), konfronterat Eckemark under ett ”kaotiskt möte” med ”hätsk” stämning.

Bakgrunden till den uppkomna situationen är att Svenska kraftnät misslyckats med att upphandla en nödvändig kraftreserv. Tidigare har oljekraftverket i Karlshamn fungerat som denna reserv, men avtalet löpte ut under våren. Konsekvenserna kan bli allvarliga: under extremt kalla dagar med hög elförbrukning, särskilt när vind- och vattenkraft inte producerar tillräckligt, finns nu ingen extra produktionskapacitet att tillgå. I värsta fall kan effektbrist tvinga fram bortkoppling av både hushåll och företag för att förhindra en systemkollaps.

Svenska Dagbladets ledarsida, med moderat profil, välkomnade beskedet om Eckemarks avgång med formuleringen ”äntligen fick någon sparken”. Men frågan är om skulden verkligen kan läggas på den tidigare generaldirektören.

Upphandlingen av kraftreserven misslyckades av en specifik anledning som alla parter tycks vara överens om: samtliga tre inkomna anbud var för dyra. Men detta bedömdes inte enligt Svenska kraftnäts egna kriterier, utan utifrån ett regelverk som myndigheten måste följa men inte själv kontrollerar.

EU har fastställt ett pristak för denna typ av kapacitet, vilket bygger på beräkningar från en annan svensk myndighet – Energimarknadsinspektionen. Detta komplicerade regelverk gör det svårt att lägga hela ansvaret på Svenska kraftnäts ledning.

Men frånvaron av ansvar hos Eckemark innebär inte att ingen bär ansvar för situationen. Den gemensamma nämnaren mellan de två involverade myndigheterna och EU är Regeringskansliet. Som ansvarigt statsråd för både Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät har Ebba Busch ett övergripande ansvar. Dessutom är det regeringen som upprätthåller den löpande dialogen med EU-kommissionen i dessa frågor.

Situationen belyser ett strukturellt problem i den svenska energipolitiken. Det finns uppenbara brister i samordningen mellan olika myndigheter och nivåer. När Svenska kraftnät inte lyckades genomföra upphandlingen enligt gällande regelverk uppstod ett allvarligt vakuum i landets elförsörjningsberedskap.

Konsekvenserna kan bli kännbara för både privatpersoner och näringsliv. Ett elavbrott under sträng vinterköld är inte bara en fråga om komfort utan kan också innebära säkerhetsrisker och betydande ekonomiska förluster för industrin. För många företag är tillförlitlig elförsörjning en grundläggande förutsättning för verksamheten.

Denna situation illustrerar också en bredare utmaning i det svenska elsystemet, som genomgår en omfattande omställning. Med ökad andel väderberoende elproduktion blir behovet av planerbar reservkapacitet allt viktigare. När vindkraften står stilla och vattenmagasinen är låga behövs alternativa produktionskällor, något som nu saknas i den omfattning som krävs.

Frågan om ansvarsutkrävande är central, vilket SvD:s ledarsida korrekt påpekar. Men det är missvisande att rikta kritiken mot Per Eckemark personligen. Snarare finns anledning att granska den övergripande styrningen och koordineringen mellan regeringen, berörda myndigheter och EU-regelverket.

Om Sverige drabbas av effektbrist under kommande vinter kommer frågan om politiskt ansvar med all sannolikhet att intensifieras ytterligare. Då räcker det inte med att offra en myndighetsföreträdare som scapegoat – problemet är mer komplext än så och kräver systemövergripande lösningar.