Ledare: Efter alla osanningar – nu måste någon ta ansvar för Somaliaskandalen

Regeringens hemliga Somaliaavtal avslöjar bristande transparens

En rad avslöjanden de senaste veckorna har kastat ljus över en hemlig uppgörelse mellan Sverige och Somalia. Avtalet, som omfattar 100 miljoner kronor, har enligt uppgift ingåtts med villkoret att Somalia i gengäld ska ta emot utvisade somalier från Sverige.

Det som gör frågan särskilt problematisk är att pengarna enligt Dagens Nyheters rapportering slussats till en organisation under direkt kontroll av kretsen kring Somalias premiärminister. Ännu mer anmärkningsvärt är att ministrarna Johan Forssell (M) och Benjamin Dousa (M) konsekvent har undvikit att informera svenska folket om avtalets existens och innehåll.

Ironiskt nog förklarade just Johan Forssell, innan han tillträdde som migrationsminister, att regeringen skulle arbeta för ökad transparens. Detta skedde under 2023 när han fortfarande var biståndsminister. Under samma period slöts den hemliga överenskommelsen med Somalia.

När Svenska Ekot först avslöjade uppgörelsen försökte nuvarande biståndsminister Benjamin Dousa förklara att svenska medel inte går till ”den somaliska staten” eller ”premiärministerns kansli”. Denna förklaring underminerades dock när DN kunde visa att svenska skattepengar faktiskt använts för att bekosta tre så kallade ”spöktjänster” i Somalias regeringskansli.

Så sent som förra fredagen hävdade Dousa att ingen skriftlig överenskommelse existerar mellan länderna gällande biståndet och utvisningarna. Även detta påstående har visat sig vara felaktigt. DN rapporterade nyligen att Sveriges ambassadör i Somalia både har förhandlat fram och dokumenterat uppgörelsen. I ambassadörens mejl framgår tydligt planen om att kontroll över biståndet ska leda till möjlighet att utvisa somalier.

I ett nytt försök att omformulera situationen svarade Dousa då att inget ”formellt avtal” har upprättats. Detta mönster av halvdolda sanningar och successiva omformuleringar från ministrarnas sida väcker allvarliga frågor om transparens och ärlighet i svensk utrikespolitik.

Somalia är enligt internationella mätningar världens näst mest korrupta land, vilket gör hanteringen av svenska biståndsmedel särskilt känslig. Att svenska skattemedel nu har kanaliserats till ”spöktjänster” i en sådan kontext är djupt problematiskt ur både ett etiskt och finansiellt perspektiv.

Det är inte svårt att föreställa sig den storm av kritik som hade uppstått om det varit en socialdemokratisk regering som genomfört liknande transaktioner. Krav på genomlysning och ansvarsutkrävande hade sannolikt varit omfattande, och med all rätt.

Särskilt oroväckande är att ministrarna Dousa och Forssell i slutet av november besökte Syrien – det första svenska ministerbesöket sedan den nya presidenten, en tidigare al-Qaida-terrorist, tillträdde. Ett uttalat syfte med besöket var att förhandla om utvisningar till landet.

Mot bakgrund av de senaste avslöjandena om Somaliaaffären väcker detta allvarliga frågor om huruvida liknande uppgörelser planeras med Syrien. För att undvika ytterligare en skandal krävs nu en snabb och grundlig utredning av Somaliaaffären, och de ansvariga ministrarna måste ställas till svars för sitt agerande.

Situationen blottlägger ett grundläggande problem med regeringens hantering av utrikespolitik och bistånd – den påstådda strävan efter transparens har i praktiken ersatts av hemliga avtal och upprepade försök att dölja sanningen för svenska folket.

I en demokrati har medborgarna rätt att veta hur deras skattepengar används och vilka överenskommelser som ingås i deras namn. När ministrarna uppenbarligen medvetet valt att undanhålla denna information blir det, som DN:s ledarredaktion uttrycker det, ”så fult” – oavsett de politiska intentionerna bakom avtalet.