Ledare: EU måste svara JD Vance med ett ”for sure”

I en värld av geopolitisk omvälvning har förtroendet för USA som global säkerhetsgarant kraftigt minskat under det senaste året. Detta blev särskilt tydligt när USA:s vicepresident JD Vance tog till orda på säkerhetskonferensen i München för ett år sedan med uttalanden som då uppfattades som kritik mot europeiska ledare.

Vance hävdade att det verkliga hotet mot Europa inte kom från Ryssland utan från kontinentens egna politiker. Han varnade för risken med att ”avfärda människor, avfärda deras oro eller, ännu värre, stänga ner media, stänga ner val eller stänga ute människor från den politiska processen”. Med facit i hand framstår dessa ord mer som en förhandsvisning av Trumpadministrationens inrikespolitiska agenda än en genuin varning riktad mot Europa.

Denna dramatiska förskjutning i det geopolitiska landskapet förstärktes ytterligare i Davos i januari, där Kanadas premiärminister Mark Carney höll ett uppmärksammat anförande om nödvändigheten att anpassa sig till en ny världsordning där amerikanskt ledarskap inte längre kan tas för givet.

Samma dag framträdde Frankrikes president Emmanuel Macron som en oväntad försvarare av europeiska värderingar. Med sin karakteristiska franska accent och iögonfallande pilotglasögon erkände han att Europa är ”för långsamt – for sure” och behöver reformer – ”for sure”. Men han betonade också kontinentens styrkor: förutsägbarhet, lojalitet och en konsekvent tillämpning av rättsstatens principer.

Macrons upprepade användning av frasen ”for sure” har blivit något av ett kulturellt fenomen, som till och med remixats till housemusik och inspirerat en vinproducent att döpa en flaska efter uttrycket. Men bortom det ytliga ligger en djupare sanning i presidentens budskap.

Det senaste året har tydligt visat att pålitlighet inte längre är en självklarhet i den västliga sfären. Börsutvecklingen under 2025 har i hög grad präglats av Donald Trumps oberäkneliga utspel och humörsvängningar. Den ihållande osäkerheten kring amerikanska tullsatser har försvårat för internationella företag att planera långsiktigt när kostnaden för handel och produktion kan förändras närsomhelst.

I denna kontext ökar värdet av Europas relativa stabilitet och förutsägbarhet. Men för att dra nytta av denna komparativa fördel måste europeiska länder, inklusive Sverige, skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och ekonomisk tillväxt.

När de blocköverskridande energisamtalen kollapsade i Sverige under hösten begränsades näringslivets möjligheter att planera framtida investeringar, eftersom de ekonomiska spelreglerna kan komma att förändras drastiskt beroende på valutgången. Likaså skapade avskaffandet av det så kallade ”spårbytet” utan övergångsbestämmelser betydande osäkerhet för arbetsgivare när kvalificerad arbetskraft plötsligt utvisades utan förvarning.

På årets säkerhetskonferens i München är det av yttersta vikt att europeiska ledare stärker samarbetet för att försvara sig mot rysk aggression och fortsätta stödet till Ukraina. Men lika viktigt är insikten att säkerhet också handlar om ekonomisk stabilitet, vilket främjas av tydliga marknadsregler och långsiktiga policys.

När sådana egenskaper blir allt mer värdefulla i en orolig värld har EU möjlighet att ta ledningen – på det europeiska sättet. Med sin betoning på rättsstatsprinciper, förutsägbarhet och stabilitet kan Europa erbjuda ett alternativt ledarskap i en tid då USA:s roll som global ledare har blivit alltmer osäker.

I en värld där pålitlighet blir en allt mer sällsynt vara kan Europas traditionella styrkor – som ibland avfärdats som byråkratiska svagheter – visa sig vara avgörande konkurrensfördelar. Utmaningen för europeiska ledare är att omvandla dessa kvaliteter till konkreta ekonomiska och säkerhetspolitiska framsteg.