Ledare: Feds räntesänkning är dåliga nyheter

Den amerikanska centralbankens tvetydiga signal

På ytan verkade den amerikanska centralbankens (Fed) beslut förra veckan vara helt odramatiskt. Räntan sänktes med 0,25 procentenheter till spannet 3,5-3,75 procent – den tredje sänkningen i år och helt i linje med marknadens förväntningar.

Men under den lugna ytan döljer sig en oroande utveckling. Oenigheten bland Fed-ledamöterna var större än på mycket länge. Flera ville behålla räntan oförändrad, medan Donald Trumps tidigare rådgivare Stephen Miran, som nyligen fått en plats bland centralbankens beslutsfattare, förespråkade en ännu kraftigare sänkning.

Det mest anmärkningsvärda är att Fed valde att sänka räntan trots att inflationen ligger runt 3 procent, har vänt uppåt och inte har varit nere på det uttalade målet om 2 procent sedan 2021. Detta sänder en signal som kan få långtgående konsekvenser för ekonomin.

Visserligen finns det faktorer som talar för en räntesänkning. Arbetsmarknaden har försvagats under hela året, och Fed-chefen Jay Powell har påpekat att de senaste månadernas siffror kan behöva revideras nedåt, vilket skulle innebära en ännu sämre arbetsmarknad än vad man tidigare trott.

Men frågan är om 3 procents inflation verkligen är en acceptabel nivå. Genom att sänka räntan trots att inflationen ligger över målet signalerar centralbanken att 2-procentsmålet kanske inte längre är lika heligt som tidigare. Det är en signal som kan påverka marknadsaktörernas långsiktiga inflationsförväntningar.

Samtidigt är 4,4 procents arbetslöshet inte heller en nivå som historiskt sett skulle föranleda panik. Förra veckans räntesänkning tyder på en anmärkningsvärt låg smärttröskel när det gäller arbetsmarknaden. Detta väcker frågor om centralbankens prioriteringar och förmåga att få ner inflationen på sikt.

En möjlig förklaring till den låga smärttröskeln kan vara president Donald Trumps inflytande. Han har varit tydlig med att han vill se lägre räntor och har upprepade gånger ifrågasatt Feds oberoende. Sedan han tillträdde har Trump kontinuerligt kritiserat Powell och arbetar nu aktivt med att intervjua kandidater som kan ersätta honom när hans mandat löper ut nästa år. Grundkravet för kandidaterna är enkelt: de ska vilja sänka räntan.

Trumpadministrationen har dessutom försökt avsätta Fed-ledamoten Lisa Cook, och finansminister Scott Bessent har gjort uttalanden som tyder på att fler centralbanksledamöter kan vara i farozonen.

Paralleller kan dras till början av 1970-talet när president Richard Nixon underminerade Feds arbete med att kontrollera inflationen. Detta bidrog till försämrad produktivitetsutveckling och lade grunden för ett årtionde av stagflation – en kombination av ekonomisk stagnation och inflation. Situationen löstes först när Fed-chefen Paul Volcker höjde räntan till 20 procent, vilket visserligen tvingade USA in i en djup recession men även fick bukt med inflationen. Risken är uppenbar att vi kan vara på väg in i en liknande period.

Men Trumps påtryckningar är kanske inte det enda som oroar Fed-ledamöterna. Börserna ligger på rekordnivåer, särskilt kurserna för flera stora techbolag. Även guldpriset har nått nya höjder. Under hela året har det talats om en möjlig marknadsbubbla.

Den stora frågan är: Klarar finansmarknaderna en betydande inbromsning av ekonomin och en stigande arbetslöshet? Och vad skulle hända om den potentiella bubblan spricker?

Feds beslut kan därför ses som ett försök att balansera på en allt smalare lina. Å ena sidan finns risken för fortsatt hög inflation om räntan sänks för tidigt. Å andra sidan finns oron för en finansiell kris om räntesänkningarna dröjer för länge. Den väg Fed nu valt signalerar att man prioriterar stabilitet på kort sikt framför långsiktig prisstabilitet – ett vägval som kan få betydande konsekvenser för den amerikanska och globala ekonomin under kommande år.