Ledare: Klarar världsekonomin fyra veckors krig till?

I det intensifierade konfliktscenariot som nu utspelar sig i Mellanöstern ser vi allvarliga ekonomiska konsekvenser världen över. De europeiska börserna drabbades hårt under den första veckan efter att USA och Israel inledde militära aktioner mot Iran. Även de asiatiska marknaderna påverkades negativt, med särskilt kraftiga fall i Seoul där situationen blev så allvarlig att presidenten på torsdagen aktiverade en särskild nödfond för att stabilisera marknaden.

I kontrast till detta stod de amerikanska börserna initialt relativt stabila. När de första rapporterna om att ayatolla Khamenei skulle ha dödats i ett tidigt skede av anfallen spreds, verkade Wall Street resonera att konflikten snabbt skulle avta. Denna optimism visade sig dock vara kortlivad. När veckan närmade sig sitt slut hade verkligheten hunnit ikapp, och på måndagen öppnade marknaderna i rött över hela världen.

Försvarsminister Pete Hegseth har talat om en konflikt som kan pågå i ”minst fyra veckor”, men det saknas fortfarande tydliga mål från den amerikanska administrationen om vad man egentligen vill uppnå med dessa militära åtgärder.

En omedelbar konsekvens av konflikten är att Hormuzsundet, genom vilket cirka 20 procent av världens olja och gas transporteras, har stängts. Över gulfstaterna regnar iranska missiler och drönare, vilket har skapat en akut osäkerhet på energimarknaden. Oljepriset har som ett resultat av detta rusat från strax under 80 dollar fatet till över 100 dollar.

Den amerikanska bensinpriset har följt samma mönster med snabba prisökningar. Marknadsräntorna har också stigit då investerare förväntar sig att centralbankerna kommer tvingas hantera ett tilltagande inflationstryck. Som en ytterligare komplikation kom på fredagen rapporter om att den amerikanska arbetsmarknaden oväntat tappade 92 000 jobb i februari, vilket skapar ytterligare oro för den ekonomiska utvecklingen.

Det som gör situationen särskilt allvarlig är att konflikten i Iran skadar världsekonomin på ett fundamentalt plan. Mellanöstern är världens viktigaste region för olje- och gasproduktion, energikällor som fortfarande har en avgörande roll i våra ekonomiska system. Prisökningar på energi får en bred genomslagskraft eftersom energi är en insatsvara i nästan all produktion. Samtidigt kommer konsumenter att behöva lägga mer pengar på bränsle, vilket minskar deras köpkraft för andra varor och tjänster.

Det ekonomiska utgångsläget inför denna kris är dessutom redan skört. Effekterna från pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har aldrig helt försvunnit från världsekonomin. Kina befinner sig fortfarande i eller nära deflation, medan Tyskland först nu, efter fyra år, börjar ta sig ur sin lågkonjunktur. I USA har arbetsmarknaden gradvis försvagats under det senaste året.

Den amerikanska inflationen har efter pandemin aldrig pressats ned till centralbankens mål på 2 procent, vilket förklarar varför Federal Reserve har varit ovillig att sänka räntorna i den takt som Donald Trump har krävt. Trumps tullpolitik har ytterligare bidragit till att hålla uppe prisökningarna och försvaga den ekonomiska tillväxten.

Till detta kommer att många ledande länder har stora underskott och höga statsskulder. Samtidigt är aktiemarknaderna, särskilt i USA, högt värderade baserat på förväntningar om AI-teknikens förmåga att generera produktivitetsökningar – förväntningar som kanske är realistiska på medellång sikt, men som inte nödvändigtvis kommer att realiseras inom de närmaste åren.

Frågan som nu ställs är vad som händer om de stigande oljepriserna och den förhöjda inflationen tvingar centralbankerna att höja räntan ytterligare i detta redan ansträngda ekonomiska läge. Det kommer knappast att stärka konjunkturen, och risken finns att någon sektor i ekonomin – kanske AI-bubblan eller något lands statsfinanser – inte klarar påfrestningen.

Irans strategi är sannolikt att hålla ut tillräckligt länge för att de ekonomiska konsekvenserna ska bli så allvarliga att Trump finner det politiskt fördelaktigt att utropa seger och avsluta konflikten. Den avgörande frågan är hur mycket skada världsekonomin kommer att ha lidit då, och om det överhuvudtaget är möjligt att reparera alla ekonomiska skador som uppstått.