Ledare: Mohamssons omfamning av Åkesson är sista stoppet för Liberalerna

Liberalernas omsvängning mot SD väcker starka reaktioner

I en historisk presskonferens som många bedömare beskriver som både uppseendeväckande och anmärkningsvärd, meddelade Liberalernas partiledare Simona Mohamsson att partiet ingått ett politiskt avtal med Sverigedemokraterna. ”Jag är stolt över att stå här med Jimmie Åkesson”, inledde Mohamsson pressträffen som på många sätt markerar ett paradigmskifte i svensk politik.

Överenskommelsen innebär att Liberalerna nu går till val på att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ska få en ministerpost i en eventuell högerregering. Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom Liberalerna så sent som vid sitt landsmöte i november fastslog att SD inte skulle kunna sitta i en regering de stödjer.

Liberalernas nya position går längre än både Moderaterna och Kristdemokraterna. Medan Ulf Kristersson och Ebba Busch hållit frågan om Sverigedemokraternas eventuella ministerposter öppen för att stärka sina förhandlingspositioner, har Liberalerna nu i praktiken sålt sina mandat ett halvår före valet.

Under presskonferensen framhöll både Åkesson och Mohamsson att partierna främst fokuserat på områden där de redan är överens. ”Det har inte varit något givande och tagande som i en traditionell förhandling”, förklarade Åkesson. De två partierna ska tillsammans driva på för ett förstatligande av skolan och ökade resurser till LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

En annan central punkt i överenskommelsen handlar om en utfasning av vinstintresset i skolan, men när journalister bad om förtydliganden kring detta svarade Åkesson att detaljerna kommer att förhandlas fram i framtiden.

En av de mer överraskande inslagen i samarbetet gäller eurofrågan. Partierna ska gemensamt verka för en folkomröstning om införande av euron år 2030. Detta kräver dock stöd från Moderaterna och Kristdemokraterna, något som i dagsläget framstår som osäkert.

Politiska bedömare menar att Mohamssons initiativ inte främst handlar om sakpolitik utan snarare är ett desperant försök att rädda Liberalerna från att åka ur riksdagen. Partiet har i flera opinionsmätningar legat farligt nära nollstrecket, betydligt lägre än fyraprocentsspärren som krävs för representation i riksdagen.

Liberalernas strategi tycks vara att locka moderata väljare att lägga sina röster på L. Partistrategerna är övertygade om att den tidigare röda linjen mot SD har fått Liberalerna att framstå som opålitliga och skrämt bort potentiella väljare. Frågan många ställer sig är om ytterligare en omsvängning i denna känsliga fråga verkligen kommer att stärka förtroendet för partiet.

För Jimmie Åkesson framstår presskonferensen som en betydande politisk framgång. Han framträder nu för första gången som en tydlig ledare för den samlade högern i svensk politik. Sverigedemokraterna har länge varit det största oppositionspartiet i opinionsundersökningar, men hittills har Moderaterna ansetts vara det självklara partiet för att samla högern. Med Mohamssons överraskande omfamning av Åkesson – utan Kristerssons medverkan – väcks frågan om vem som egentligen ska vara Tidögängets statsministerkandidat.

Utvecklingen markerar en dramatisk förändring i svensk politik. När Sverigedemokraterna grundades var det som en ombildning av den rasistiska kamporganisationen Bevara Sverige Svenskt. När Åkesson gick med i partiet deltog fortfarande ledande SD-medlemmar på nazistiska bokbål. Partiet har sedan dess genomgått en professionaliseringsprocess, men Åkesson själv brukar understryka att partiets ideologiska kärna förblir densamma.

För många liberala väljare och medlemmar som protesterat mot partiets närmande till Sverigedemokraterna, men stannat kvar i hopp om att fungera som en motkraft, innebär fredagens besked sannolikt en slutpunkt. Den tidigare partiledaren Bengt Westerberg sammanfattade situationen med orden: ”Det liberala parti som jag själv gick med i en gång i tiden finns inte längre.”