Spanien erbjuder uppehållstillstånd till papperslösa – en kontrast till svensk politik

Uppemot 800 000 papperslösa migranter erbjuds nu möjligheten att söka uppehållstillstånd i Spanien, under förutsättning att de uppfyller vissa villkor. Initiativet är en del av Spaniens strategi för att stärka landets ekonomi och möta utmaningarna med en åldrande befolkning och tillhörande personalbehov.

Detta är inte första gången Spanien genomför en sådan åtgärd. En liknande amnesti genomfördes 2005 med positiva ekonomiska resultat – skatteintäkterna ökade och många människor flyttades från den informella ekonomin till den vita arbetskraften. Viktigt att notera är att amnestin 2005 inte ledde till ökad migration eller ökade offentliga utgifter.

Spaniens ekonomi har under de senaste åren visat stark tillväxt jämfört med andra stora europeiska ekonomier, delvis tack vare högre invandringsnivåer som bidragit till arbetskraftsförsörjningen.

Detta spanska initiativ står i skarp kontrast till den svenska migrationspolitiska utvecklingen. Sverige går i motsatt riktning med ökad press på återkallade uppehållstillstånd, utvisningar av integrerade ungdomar och striktare regler för företag som vill rekrytera internationell arbetskraft. Denna politik riskerar att öka antalet papperslösa som lever i samhällets skuggor.

Samtidigt finns det starka indikationer på att Sverige faktiskt behöver mer invandring, inte mindre. I en omfattande enkätundersökning presenterad i Dagens Nyheter i januari framkom att 82 procent av de tillfrågade kommunerna ansåg att fortsatt flyktingmottagande bidrar positivt till kommunernas utveckling. Endast 2 procent såg negativa effekter.

Detta resultat är inte överraskande. Medan rikspolitiker kan fokusera på kulturella frågor och politisk retorik, konfronteras kommunpolitiker med de praktiska utmaningarna som den demografiska utvecklingen medför. De ser tydligt behovet av arbetskraft inom viktiga sektorer.

Statistiken talar sitt tydliga språk: mer än hälften av alla vårdbiträden i Sverige är födda utomlands. Liknande mönster syns bland tandläkare, där nästan hälften har utländsk bakgrund, och bland undersköterskor där andelen närmar sig 40 procent.

En amnesti som den i Spanien handlar i grunden om att hantera den faktiska verkligheten – att reglera statusen för människor som redan befinner sig i landet men lever utanför det formella samhället. Detta perspektiv har historiskt haft stöd även från konservativt håll. Ett tydligt exempel är när USA:s republikanska president Ronald Reagan på 1980-talet gav amnesti till tre miljoner papperslösa invandrare.

Intressant nog stod nuvarande migrationsminister Johan Forssell år 2005 själv bakom tanken på amnesti för papperslösa. Han uttryckte då att ”det är de små möjligheterna att komma till Sverige som invandrare som driver fram många av de desperata flyktingfallen som vi läser om i tidningarna”.

Den demografiska situationen i Sverige, liksom i stora delar av Europa, pekar på ett växande behov av arbetskraftsinvandring. Det finns därför anledning att ifrågasätta om den nuvarande restriktiva migrationspolitiken verkligen ligger i linje med landets långsiktiga ekonomiska intressen.

Det spanska exemplet visar att en mer pragmatisk hållning till migration kan ge positiva ekonomiska effekter. Sverige skulle gynnas av en mer nyanserad och faktabaserad diskussion om migrationspolitiken, där reflexmässigt avståndstagande från migranter ersätts med en seriös analys av landets faktiska behov och de positiva bidrag som migranter kan ge till det svenska samhället.