Ledare: Ta Trumps hot mot Grönland på blodigt allvar

Amerikanska specialstyrkor grep Venezuelas Maduro i dramatisk operation

I de tidiga morgontimmarna på lördagen nåddes Donald Trump av nyheten om att amerikanska specialstyrkor hade gripit Venezuelas president Nicolás Maduro. Operationen, som enligt Wall Street Journal var resultatet av en eskalerande spänning mellan länderna, fullbordades när New York Times-reportern kontaktade Trump klockan 04.30.

”Det var en briljant operation,” svarade en trött men segerrusig Trump, som sex timmar senare mötte pressen i Mar-a-Lago. Omgiven av sina närmaste rådgivare, inklusive utrikesminister Marco Rubio och Pete Hegseth, chefen för det som nu benämns som krigsdepartementet, prisade Trump operationen som ”den mest otroliga militära insatsen” och underströk USA:s överlägsna militära kapacitet.

Statsvetaren Jan Hallenberg kommenterade i DN att ”Trump har antagligen hybris”. Presidentens framträdande har beskrivits som en maktdemonstration ämnad att signalera att det är Trumps regler som gäller – inte bara för det nya ledarskapet i Caracas, utan för världen i stort.

Ironiskt nog var en militär intervention aldrig den ursprungliga planen. Enligt källor i Wall Street Journal strävade Trump-administrationen efter en uppgörelse med Maduro gällande olja, narkotikabekämpning och migrationsfrågor. Men när Maduro visade motstånd ökade pressen från flera håll, inte minst från Marco Rubio, som förespråkade att diktatorn skulle bytas ut.

Spänningen eskalerade när USA började bomba venezuelanska motorbåtar och samlade en imponerande styrka i området: ett stort antal krigsfartyg, stridsflyg och omkring 15 000 soldater. Pentagon utarbetade detaljerade planer, men fram till jul var tanken fortfarande att enbart använda militär närvaro som påtryckningsmedel.

Källor till Wall Street Journal hävdar att Maduro uppfattade Trumps hot som en bluff. Samtidigt insåg Trump att han inte kunde dra tillbaka sin militära styrka utan att uppvisa konkreta resultat. Detta dödläge ledde slutligen till den militära aktionen.

Nu hävdar Trump att ”det är vi som bestämmer” och hans utrikesminister har klargjort att den tillförordnade presidenten Delcy Rodriguez förväntas ”göra som vi säger”. Trump varnar också för en ”andra våg” om hans krav inte efterlevs, även om han helst undviker ytterligare militära åtgärder.

Men dramat är långt ifrån över. Trump har redan signalerat att fler målsättningar kan stå på agendan. Medan han avfärdar behovet av intervention i Kuba, där han menar att regimen kommer falla av sig själv, har han beskrivit möjligheten att slå till mot Colombia – som han påstår ”styrs av en sjuk man som tycker om att producera kokain och sälja det till USA” – som ”en bra idé”.

Särskilt oroande är Trumps förnyade intresse för Grönland, som han anser att USA behöver ”ur nationell säkerhetssynpunkt”. Katie Miller, hustru till Trumps rådgivare Stephen Miller, delade nyligen en bild på sociala medier föreställande Grönland i amerikanska färger med kommentaren ”snart”.

När Trump först nämnde sitt intresse för Grönland betraktades det av många som ett bizarrt skämt. Men efter händelserna i Venezuela framstår hotet som betydligt mer reellt. Danmarks statsminister Mette Fredriksen har tagit situationen på allvar, och omvärlden bör göra detsamma.

För oavsett om Trump från början verkligen planerade att ta över Grönland eller inte, har verkligheten nu skapat sin egen dynamik. Om USA skulle angripa ett Nato-land eller genom militära hot tvinga fram territoriella eftergifter, skulle det fundamentalt förändra den internationella säkerhetsordningen och skapa en ny och farlig verklighet för alla inblandade.