Ledare: Tänk om Trump i stället valt att stötta Ukraina och pressa Putin

Trots försvagad position behåller Putin inflytande med Trump-kortet

Spänningarna på den geopolitiska arenan intensifieras när Vladimir Putin, efter mer än två decennier vid makten i Ryssland, navigerar genom en av sina mest utmanande perioder som statsledare. Den ryska presidenten befinner sig i en prekär situation, men har fortfarande möjlighet att utöva betydande inflytande på världspolitiken – inte minst genom sina kopplingar till Donald Trump.

Den ryska invasionen av Ukraina har inte fortskridit enligt Kremls ursprungliga planer. Det som skulle bli en snabb operation har utvecklats till ett utdraget krig som tärt hårt på ryska resurser, både militärt och ekonomiskt. Internationella sanktioner har samtidigt isolerat Ryssland på den globala arenan och försvårat handelsförbindelser med västvärlden.

Trots dessa motgångar visar Putin prov på en anmärkningsvärd förmåga att anpassa sig och hitta nya vägar framåt. Energiexporten, som tidigare var starkt inriktad mot Europa, har omdirigeras mot marknader i Asien. Särskilt Kina har blivit en allt viktigare handelspartner, vilket delvis kompenserat för förlorade intäkter från europeiska kunder.

På hemmaplan har Putin stärkt sin kontroll över information och opposition. Oberoende medier har stängts ned eller tvingats lämna landet, och kritiska röster tystas systematiskt. Regimen har effektivt framställt konflikten med väst som ett existentiellt hot mot Ryssland, vilket mobiliserat ett visst mått av patriotisk uppslutning bland befolkningen.

Den mest intressanta faktorn i Putins strategiska position är dock relationen till USA:s tidigare – och möjligen framtida – president Donald Trump. När Putin ofta beskrivs som en ledare utan goda kort på hand representerar Trump ett potentiellt trumfkort som kan förändra dynamiken i den internationella politiken.

Under Trumps tidigare presidentperiod präglades relationen mellan de två ledarna av en anmärkningsvärt positiv ton, särskilt jämfört med tidigare amerikanska presidenter. Trump uttryckte vid flera tillfällen beundran för Putin och ifrågasatte amerikansk underrättelseinformation om rysk inblandning i amerikanska val. Detta gav Putin ett betydande diplomatiskt utrymme som han saknat under både Obama- och Biden-administrationerna.

Om Trump skulle återvända till Vita huset efter valet 2024 skulle detta kunna innebära en betydande förändring i USA:s hållning gentemot konflikten i Ukraina. Trump har signalerat skepsis mot det omfattande amerikanska stödet till Ukraina och antytt att han snabbt skulle kunna avsluta konflikten genom förhandlingar – något som potentiellt skulle gynna Rysslands position.

Denna möjlighet utgör en viktig strategisk tillgång för Putin. Vetskapen om att USA:s politik kan genomgå en drastisk förändring efter nästa val ger honom incitament att hålla ut i Ukraina-konflikten, trots militära motgångar och ekonomiska påfrestningar. Det ger även Putin ett psykologiskt övertag i relationen med europeiska ledare, som måste kalkylera med risken för ett förändrat amerikanskt förhållningssätt.

Samtidigt är beroendet av Trump inte utan risker för Putin. Den ryska strategin blir sårbar för amerikanska inrikespolitiska svängningar, och ett misslyckande för Trump i presidentvalet skulle kunna lämna Kreml i en ännu mer isolerad position.

Rysslands ökande samarbete med andra auktoritära regimer, särskilt Kina och Iran, kan ses som ett sätt att diversifiera sina internationella relationer bortom beroendet av amerikansk politik. Genom att bygga vad som ibland beskrivs som en ”auktoritär internationell” skapar Putin alternativa maktstrukturer som utmanar den västledda världsordningen.

Energimarknaden förblir ett centralt verktyg i Putins arsenal. Trots sanktioner fortsätter Ryssland att vara en betydande global energileverantör, med förmåga att påverka priser och tillgång. Detta ger Kreml en hävstång i relationen med både vänskapligt och fientligt inställda länder, särskilt i tider av global energiosäkerhet.

Sammantaget står Putin inför avsevärda utmaningar, men han har visat sig vara en motståndskraftig och strategiskt flexibel ledare. Med Trump-kortet i rockärmen och ett ökat samarbete med icke-västliga makter behåller den ryske presidenten betydande manöverutrymme på den internationella arenan, trots en till synes försvagad position.

För västvärlden innebär detta en komplex säkerhetspolitisk ekvation, där Putins förmåga att anpassa sig och utnyttja sprickor mellan västliga allierade fortsätter att utgöra en betydande utmaning för den internationella säkerhetsordningen.