Ledare: Tror vi att våra gamla demokratier klarar sig själva?

Demokratins återhämtning: Sydkorea och Brasilien visar vägen där USA fallerar

I en tid när demokratin är under hot världen över framträder två länder som särskilt hoppfulla exempel. Sydkorea och Brasilien, relativt unga demokratier med en historia av auktoritärt styre, har nyligen visat att de tar principen om likhet inför lagen på största allvar – även när det gäller landets högsta ledare.

I Sydkorea har elva militärer nyligen tilldelats hedersutmärkelser för sitt agerande under president Yoon Suk Yeols försök till statskupp i december förra året. Dessa individer visade exceptionellt civilkurage när de vägrade följa order som kunde ha lett till blodsutgjutelse och demokratins fall. Bland annat såg de till att soldater som beordrades ut mot demonstranter inte fick skarp ammunition, fördröjde trupper på väg mot parlamentet och förhindrade militära konfrontationer med fredliga demonstranter.

Signalen från sydkoreanska myndigheter är tydlig: militärens lojalitet ska ligga hos grundlagen och demokratiska principer, inte hos den sittande presidenten. De hedrade militärernas beslut kan mycket väl ha varit avgörande för att statskuppen misslyckades och att den ansvarige nu sitter frihetsberövad i väntan på rättegång.

Även i Brasilien har demokratiska institutioner stått pall. I början av september dömde landets högsta domstol den tidigare presidenten Jair Bolsonaro till 27 års fängelse för planer på statskupp. Dessutom förbjuds han att ställa upp i val fram till 2060. Detta är anmärkningsvärda åtgärder mot en tidigare statschef, särskilt i ett land där demokratin länge varit skör.

Både Yoon och Bolsonaro representerar den högerauktoritära politiska trend som påverkat många länder under senare år. Under deras respektive maktperioder försvagades demokratiska institutioner. När de sedan mötte motgångar – Yoon vid parlamentsval och Bolsonaro när han förlorade presidentvalet mot Lula da Silva – valde båda att försöka omkullkasta den demokratiska ordningen med våld. Men i båda fallen stod rättsstaten fast.

Kontrasten mot USA är slående. Där har den tidigare presidenten Donald Trump undgått rättsligt ansvar för sin vägran att erkänna valförlusten 2020 och den efterföljande våldsamma attacken mot kongressen den 6 januari 2021. Istället har han återvalts till Vita huset och påbörjat vad många bedömare ser som en systematisk nedmontering av amerikanska demokratiska institutioner.

Det är svårt att inte se ett samband mellan denna straffrihet och Trumps nuvarande agerande. Medan Sydkorea och Brasilien har bekräftat principen att ingen står över lagen, har hanteringen av Trumps kupplikanande aktiviteter signalerat motsatsen – att tillräckligt inflytelserika personer med hängivna anhängare kan agera utanför lagens ramar.

Både Sydkorea och Brasilien har relativt färska minnen av auktoritärt styre. Brasilien styrdes av en militärdiktatur fram till 1985, medan Sydkorea levde under militärjunta ända till 1988. Flera domare i Brasiliens högsta domstol refererade uttryckligen till denna mörka historia när de motiverade sina domar mot Bolsonaro, och betonade vikten av att skydda den unga demokratin.

I USA har däremot många ledande politiker visat anmärkningsvärd flathet. Mitch McConnell, tidigare republikansk talman i senaten, har offentligt uttalat att Trump bär ansvar för stormningen av kongressen, men röstade ändå emot riksrätt. Nancy Pelosi, tidigare demokratisk talman i representanthuset, motsatte sig riksrättsprocess med argumentet att Trump ”inte var värd det”.

Detta väcker frågan om även äldre demokratier som den amerikanska har börjat ta sitt styrelseskick för givet. Och vad säger det om vår egen beredskap i Sverige och Europa? Kan vi vara säkra på att våra demokratiska institutioner är tillräckligt robusta för att stå emot liknande hot?

De färska exemplen från Sydkorea och Brasilien visar att demokratin kräver aktivt försvar och att principer som likhet inför lagen måste upprätthållas även när det gäller de mäktigaste. För när detta grundläggande demokratiska fundament äventyras, blir konsekvenserna snabbt allvarliga – något USA nu får erfara.