Ledare: Trump vill göra oss alla till vasaller

Den amerikanske presidentens nya krav på Europa efter Iran-attacken

Det har bara gått två månader sedan Donald Trump hotade att annektera Grönland, eventuellt med våld. När europeiska allierade naturligt nog slöt upp kring Danmark hotade Trump med strafftullar mot bland annat Sverige tills Danmark och Grönland skulle ge upp sitt territorium.

Nu har situationen tagit en ny vändning. Efter att ha inlett ett olagligt krig mot Iran och sedan överraskats av att den iranska regimen svarar med de medel den har till förfogande, verkar Trump plötsligt ha upptäckt värdet av sina Nato-allierade.

I en uppmärksammad intervju med Financial Times kräver Trump att Europas länder ska hjälpa till att lösa den ekonomiska kris som hans eget agerande har skapat. När Iran som väntat svarade med att stänga Hormuzsundet – något som de flesta bedömare kunde ha förutsett – lägger Trump nu ansvaret på Europa att återöppna denna viktiga farled för världshandeln.

Presidentens krav går längre än så. Trump, som tydligt markerat att han inte vill skicka amerikansk marktrupp till regionen, vill nu att europeiska styrkor ska operera längs Irans kust och slå ut landets förmåga att attackera fartyg.

Detta representerar en fundamental missuppfattning av hur en militärallians mellan demokratiska stater fungerar. Det Trump efterfrågar liknar mer en vasallrelation, där andra länder ska offra sina medborgares liv för att USA ska slippa ta risker. När presidenten varnar om att en ”väldigt dålig” framtid väntar Nato om de europeiska länderna inte lyder, är hotet uppenbart: hjälper ni inte till nu kan ni glömma amerikanskt skydd i framtiden.

Sådana hot hade kunnat vara förödande för den transatlantiska tilliten – om det efter bland annat hoten mot Grönland funnits någon sådan tillit kvar att tala om.

Samtidigt som Trump kräver europeiska insatser för att hantera konsekvenserna av hans eget agerande, påstår han triumferande att kriget redan är vunnet. Detta påstående är – särskilt med tanke på att han inte ens formulerat några tydliga mål för konflikten – ungefär lika trovärdigt som hans återkommande påståenden om att USA under hans ledarskap åter respekteras i världen.

Verkligheten ser annorlunda ut. En undersökning från Politico i februari visade att USA:s traditionella allierade nu betraktar landet som opålitligt. Stora delar av befolkningen i länder som Storbritannien, Kanada och Tyskland anser inte längre att en nära relation med USA gör det egna landet tryggare. Tvärtom ser många amerikanska allierade numera USA som ett potentiellt hot mot den globala stabiliteten.

Anmärkningsvärt nog genomfördes denna undersökning innan Trump inledde bombningarna mot Iran utan någon genomtänkt strategi för konsekvenserna eller för hur konflikten skulle kunna avslutas.

Den nuvarande krisen illustrerar ett bredare problem i det transatlantiska förhållandet. Trump tycks vilja ha fördelarna av en militärallians utan de ömsesidiga åtaganden som ett sådant samarbete bygger på. Han vill kunna räkna med europeiskt stöd när det passar hans agenda, samtidigt som han undergräver alliansens fundament genom nyckfulla hot och utspel.

För Europa innebär detta en svår balansgång. Att upprätthålla ett funktionellt samarbete med USA förblir viktigt för den europeiska säkerheten, men den amerikanska presidentens oberäkneliga agerande gör det samtidigt nödvändigt att utveckla en mer självständig europeisk försvarsstrategi.

Trumps senaste uttalanden om europeiska insatser vid Irans kust representerar därmed inte bara ett konkret krav i en specifik konflikt, utan belyser också de grundläggande sprickorna i den transatlantiska relationen under hans presidentskap – sprickor som kan få långtgående konsekvenser för den globala säkerhetsordningen.