Ledare: Två val har vunnits på frågan – men i Sverige vågar inget parti ta chansen

Efter valsegrar baserade på bostadslöften i utlandet – kan det bli en vinnande fråga även i Sverige?

Bostadspolitiken, som ofta hamnar i skymundan under svenska valrörelser, har visat sig vara en framgångsrik fråga internationellt. I Nederländerna ledde den liberala politikern Rob Jetten sitt parti D66 till valseger förra hösten med ett ambitiöst löfte om att bygga tio nya städer. Samtidigt vann socialisten Zohran Mamdani i New York på en plattform som fokuserade på överkomliga hyror och reglering av hyresmarknaden.

Dessa internationella exempel väcker frågan om huruvida en tydligare bostadspolitisk vision skulle kunna vinna röster även i Sverige, där de senaste årens kraftiga kostnadsökningar för både köpta och hyrda bostäder skapat allt större utmaningar för många.

Undersökningar visar att sju av tio svenskar önskar bo i eget hus, men det byggs förhållandevis få småhus i landet, vilket bidrar till höga priser. Även nybyggda hyresrätter kommer ofta med höga hyresnivåer som gör dem otillgängliga för många, särskilt unga och låginkomsttagare.

En central orsak till bostadskrisen är de höga byggkostnaderna. Rapporten ”Byråkratin göder byggkostnader” från Installatörsföretagen, publicerad i november, pekar på att offentliga avgifter och långdragna myndighetsprocesser i allt högre grad driver upp kostnaderna för nybyggnation.

Statistiken är talande. Kostnaden för att ansluta en fastighet till elnätet har ökat med hela 400 procent från 1990 till 2025. Anslutning till vatten- och avloppssystem har blivit avsevärt dyrare och förväntas fördubblas inom de kommande tio åren. Samtidigt har Lantmäteriets handläggningstider mer än fördubblats sedan 2006, med kostnader som konsekvent stigit snabbare än inflationen.

Utöver detta bidrar detaljerade regelverk kring byggstandard – från badrummens utformning till krav på ljusinsläpp och bullerskydd – till de höga kostnaderna. För många unga innebär detta att drömmen om ett eget boende förblir just en dröm, och många tvingas bo kvar hos sina föräldrar längre än de önskar.

Det är anmärkningsvärt att det offentliga tillåtit denna kostnadsökning, vilket drabbar både bostadssökande och byggbranschen. Situationen kan dock förbättras genom konkreta åtgärder som effektiviserade handläggningstider, minskad byråkrati och regelförenklingar som kan stimulera bostadsbyggandet och göra det möjligt för fler att ha råd med eget boende.

Även en nedtrappning av ränteavdragen skulle kunna övervägas. Dessa avdrag kostade staten omkring 60 miljarder kronor förra året och bidrar till att driva upp bostadspriserna samtidigt som de främst gynnar personer som redan äger sin bostad. En reformering skulle kunna frigöra betydande resurser.

Bostadspolitiska reformer är inte alltid populistiska eller enkla att kommunicera i en valkampanj. Ändå visar exemplen från Nederländerna och New York att det är möjligt att mobilisera väljare kring bostadsfrågan när den presenteras med tydliga och konkreta lösningar.

Frågan är vilket svenskt politiskt parti som kommer att försöka vinna väljare på en offensiv bostadspolitik i kommande val. Med stigande bostadskostnader och en växande frustration bland särskilt unga väljare finns det potentiellt mycket att vinna för det parti som kan presentera en trovärdig vision för hur bostadssituationen kan förbättras.

Till skillnad från den generella hyresreglering som vissa förespråkar – något som nationalekonomen Assar Linbeck beskrivit som ”det sämsta sättet näst bombning att förstöra en stad” – behöver lösningarna fokusera på att underlätta byggandet och minska de kostnader som det offentliga själv påför bostadssektorn.

Bostadsfrågan handlar i slutändan om grundläggande livskvalitet och framtidstro. Ett parti som lyckas omvandla de tekniska aspekterna av byggkostnader och regelverk till en tydlig vision om fler och billigare bostäder skulle kunna inspirera väljarna på samma sätt som skett utomlands.