Ledare: Vad är lika illa som digerdöden? Offentliga it-projekt

I den svenska sjukvården och skolväsendet pågår en digital katastrof. Storslagna IT-projekt som skulle effektivisera verksamheten har istället blivit miljardrullningar med katastrofala följder för både personal och patienter.

Skolplattformen i Stockholm har blivit så ökänd att den till och med skämtas om i reklamfilmer. I en aktuell reklam för KPA Pension frågar en lärare sina elever om vad som drabbat mänskligheten hårt, varpå en liten pojke svarar: ”Skolplattformen. Min pappa säger att det är det värsta som har hänt.”

Det är ovanligt att kommunala IT-system blir kända utanför kretsen av direkta användare. Men Skolplattformen, som tvingades på hundratusentals stockholmslärare och föräldrar, har med sin exceptionella dysfunktionalitet blivit en del av det allmänna medvetandet.

Nu verkar samma öde vänta Millennium, det journalsystem som Västra Götalandsregionen köpte från den amerikanska techjätten Oracle. Systemet visade sig direkt vid lanseringen vara så patientfarligt att det först pausades och nu helt har stoppats.

I båda dessa fall fanns tydliga varningssignaler under hela implementeringsprocessen. Lärare och läkare varnade upprepade gånger om att systemen inte fungerade och att de nya ”hjälpmedlen” skulle kräva betydligt mer administrativ tid än tidigare lösningar. Deras expertis ignorerades fram tills det var för sent.

Kostnaderna för dessa misslyckanden är enorma för skattebetalarna. Skolplattformen har kostat Stockholms invånare 1,3 miljarder kronor. Millennium har hittills slukat hela 3,7 miljarder – utan att ens kunna användas i verksamheten.

Trots att dessa exempel är extrema representerar de ett mönster i hur offentlig sektor hanterar IT-upphandlingar. De flesta svenska regioner har exempelvis implementerat journalsystemet Cosmic, som mött hård kritik från vårdpersonal runt om i landet.

I Region Dalarna rapporterar man att produktiviteten har sjunkit med mellan 20 och 40 procent efter införandet av Cosmic. Läkare berättar om hur digitala arbetsmoment som tidigare krävde sex eller sju musklick nu kräver hela 54 klick. Detta är inte bara ineffektivt utan tar värdefull tid från patienterna.

När Cosmics ledning konfronteras med kritiken erkänner de att både regionerna och företaget insåg att ett enklare system hade varit att föredra. Men som företagets representant uttrycker det i en intervju med Dagens Nyheter: ”Nu har vi ju det avtalet att förhålla oss till.”

Detta uttalande blottlägger grundproblemet med offentliga IT-upphandlingar. Köparen fastställer slutresultatet redan från början, och upphandlingsprocessen anpassas därefter. Detta står i direkt motsats till moderna metoder för IT-utveckling, där system utvecklas stegvis i nära samarbete med slutanvändarna, med kontinuerlig testning och anpassning.

En ytterligare dimension av problematiken är att regionerna som köpt Cosmic visat sig bryta mot lagen om offentlig upphandling (LOU). Dessutom har de skrivit in i kontraktet att leverantören ska stå för eventuella böter – ett upplägg som undergräver hela syftet med upphandlingslagstiftningen och öppnar för korruption.

Dessa gigantiska IT-haverier avslöjar flera systemfel i den offentliga sektorns digitalisering: bristande förståelse för användarnas behov, rigida upphandlingsprocesser, och en oförmåga att tillämpa moderna utvecklingsmetoder.

För patienter och elever innebär misslyckandena sämre service. För lärare och vårdpersonal betyder det ineffektiva arbetsverktyg som stjäl tid från deras kärnuppdrag. Och för skattebetalarna resulterar det i miljardbelopp som kunde använts till att faktiskt förbättra vård och utbildning.

Om inte grundläggande förändringar sker i hur offentlig sektor upphandlar och implementerar IT-system, riskerar vi att se fler skräckexempel som Skolplattformen och Millennium i framtiden – till en kostnad som det svenska samhället inte har råd med.