Lisa Magnusson: Är Epstein-skandalen i slutänden bara en fråga om vad som ser snyggt ut?

I takt med att Jeffrey Epsteins skandal fortsätter att avslöjas framträder allt fler oroväckande detaljer som bekräftar vad många initialt avfärdade som konspirationsteorier. Verkligheten visar sig än en gång överträffa fiktionen när det gäller maktens korridorer och hur långt dess skuggor sträcker sig.

Miljardären Epstein byggde under flera decennier upp ett komplext nätverk där unga flickor och kvinnor systematiskt utnyttjades. Hela maskineriet opererade med en effektivitet som tyder på noggrann organisering – från rekryterare som sökte nya offer till sekreterare vars arbetsuppgifter inkluderade schemaläggning av möten med dessa unga personer, ofta omedvetna om vad som väntade dem.

Det mest skrämmande är kanske varaktigheten. Detta pågick inte under en kort period utan under åratal, ett faktum som väcker frågor om hur ett sådant system kunde fortgå så länge utan att någon ingrep.

Även när skandalen nu rullas upp bit för bit framkommer nya namn som kopplas till Epstein. Kändisar, politiker, företagsledare och till och med kungligheter figurerar i berättelsen. Den senaste i raden är den norska kronprinsessan Mette-Marit, vars kontakter med Epstein har blivit föremål för granskning.

Särskilt anmärkningsvärt är att många fortsatte att umgås med Epstein även efter hans första domstolsprocess. Mette-Marits kommunikation med honom från 2011 visar en förbluffande nonchalans inför allvaret i hans brott. I ett meddelande skriver hon att ”det inte ser bra ut när man googlar hans namn numera”, följt av en leende emoji – en formulering som antyder att problemet främst handlar om image snarare än de faktiska övergreppen.

Kommunikationen mellan kronprinsessan och Epstein fortsatte på ett familjärt sätt. Hon kallade honom ”min galne vän” och delade personliga anekdoter, som att berätta om ett tråkigt bröllop hon deltagit i. Vid ett tillfälle frågade hon till och med om det skulle vara olämpligt att tipsa sin då 15-årige son om nakenbilder på kvinnor – samme son som nu står åtalad för en rad brott, inklusive våldtäkt och våld mot kvinnor.

När detta nu kommit till allmänhetens kännedom har Mette-Marit beskrivit situationen som ”pinsam”, ett ordval som förefaller märkligt underdimensionerat givet omständigheterna. Att upprätthålla en vänskaplig relation med en dömd sexförbrytare överstiger vida gränsen för vad som kan avfärdas som endast ”pinsamt”.

Norska experter diskuterar nu om kronprinsessan kan sitta kvar i sin position, men frågan väcker också större funderingar kring metoo-rörelsens långsiktiga effekter. Har den fundamentala attitydförändring som många hoppades på verkligen ägt rum, eller har vi bara fått en ökad medvetenhet om att övergrepp är dåligt för ens offentliga image?

Mette-Marits hantering av relationen med Epstein antyder att hon främst var bekymrad över hur det skulle se ut, snarare än det moraliskt förkastliga i att associera sig med en person som systematiskt utnyttjat unga kvinnor. Denna ytliga approach till allvarliga övergrepp väcker frågor om huruvida samhällseliten verkligen internaliserat metoo-rörelsens budskap eller om de bara lärt sig att vara mer diskreta.

Epstein-skandalen fortsätter att väcka obehagliga frågor om makt, ansvar och rättvisa. När ännu fler namnkunniga personer kopplas till fallet blir det allt tydligare att det inte bara handlar om en ensam förövare utan om ett system där många valde att titta bort – eller värre, aktivt delta – medan unga människors liv förstördes.

Fallet påminner oss också om den skrämmande klyftan mellan offentlig image och privata handlingar, och hur personer i maktpositioner ofta undgår samma konsekvenser som skulle drabba en vanlig medborgare. När allt kommer omkring är det kanske denna obalans som är den verkliga skandalen.