Lisa Magnusson: Är hon på väg att stjälpa hela Irans diktatur?

I Iran pågår just nu de mest omfattande protesterna sedan studenten Jina Mahsa Aminis död 2022. Tiotusentals människor har dagligen samlats på gatorna, butiker håller stängt och universiteten befinner sig i strejktillstånd. Demonstrationerna riktar sig inte enbart mot det religiösa förtrycket utan även mot den ekonomiska krisen som drabbat landet.

Protesterna har vuxit i styrka under de senaste veckorna i takt med att levnadsvillkoren för den iranska befolkningen fortsätter att försämras. Medan en liten elit i landet lever i välstånd, drabbas majoriteten av befolkningen av ökande fattigdom och ekonomisk osäkerhet.

Enligt rapporter från Deutsche Welle lever uppskattningsvis 80 procent av iranerna nu under fattigdomsgränsen. Den ekonomiska situationen har förvärrats drastiskt med matpriser som stigit med hela 72 procent på bara ett år. En demonstrant uttryckte sin desperation i en intervju med The Guardian: ”Vad ska mina barn äta?”

Vattenbristen i landet är också ett allvarligt och återkommande problem som ytterligare förvärrar situationen. Att ha ett arbete garanterar inte längre att man kan försörja sin familj, vilket driver allt fler till gatorna i protest.

Historiskt sett har ekonomiska kriser ofta varit katalysatorer för revolutioner. Franska revolutionen 1789 utlöstes delvis av matbrist efter ett vulkanutbrott som förstörde skörden. Den ryska revolutionen 1917 och den arabiska våren 2011 drevs också i stor utsträckning av hunger och ekonomiska svårigheter. Nu ser vi liknande förutsättningar i Iran.

Antalet dödsfall i samband med protesterna är svårt att fastställa eftersom de officiella iranska siffrorna inte anses tillförlitliga. Samtidigt som president Masoud Pezeshkian utåt talar försonligt om att lyssna på demonstranternas ”berättigade krav”, kommer rapporter om att regimstyrkor skjuter mot folkmassor och om människor som fängslats eller dödats.

Trots det våldsamma tillslaget fortsätter protesterna att växa. Enligt vittnesuppgifter trotsar allt fler iranier regimens påbud och moralpolisens tillsägelser. Kvinnor väljer i ökande grad att gå utan slöja, en direkt följd av den rörelse som uppstod efter Jina Mahsa Aminis död.

Utvecklingen i Iran visar på en växande klyfta mellan regimen och folket. Den ekonomiska krisen i kombination med det långvariga religiösa förtrycket har skapat en grogrund för missnöje som nu kommer till uttryck i massprotester. Frågan många ställer sig är om dessa protester kommer att leda till genomgripande förändringar i landet.

Demonstrationerna sker också mot bakgrund av Irans komplicerade internationella ställning. Ekonomiska sanktioner har under lång tid bidragit till landets ekonomiska problem, samtidigt som regimens utrikespolitik har isolerat landet från stora delar av världssamfundet.

För president Pezeshkian, som tillträdde med löften om reformer, innebär protesterna ett svårt dilemma. Han måste balansera mellan att tillmötesgå delar av befolkningens krav och att behålla stödet från landets religiösa makthavare och säkerhetsapparat.

Protesterna har också börjat uppmärksammas allt mer internationellt. Människorättsorganisationer uppmanar världssamfundet att fördöma våldet mot demonstranterna och öka trycket på den iranska regimen.

När motståndet mot regimen nu växer från dag till dag, ställs frågan om Jina Mahsa Aminis död till slut kommer att bli den händelse som leder till fundamentala förändringar i Irans politiska system. Oavsett utgång står det klart att de pågående protesterna utgör en av de allvarligaste utmaningarna mot den iranska regimen på många år.