Lisa Magnusson: Det låter som tom populism – men i själva verket är detta SD:s själ

I Sverige har Sverigedemokraternas senaste utspel väckt debatt efter att partiets EU-kontor publicerat ett inlägg på Instagram med påståendet att ”Ramadan inte hör hemma i Sverige”. Inlägget, som uppmanar följare att visa sitt stöd genom att ”trycka hjärta”, har kritiserats för att vara ett direkt angrepp på religionsfriheten i landet.

Uttalandet från Sverigedemokraterna står i stark kontrast till den faktiska verkligheten i dagens Sverige. Ramadan firas av ett betydande antal svenskar som en del av sin muslimska tro. Under högtiden fastar många, ber, reflekterar och samlas till festmåltider med familjen – traditioner som i många avseenden påminner om inslag i andra religioner.

Det som väcker särskild oro är att Sverigedemokraterna specifikt pekar ut en religion och dess utövare. Budskapet kan tolkas som att muslimer som praktiserar sin tro inte borde vara i Sverige, vilket direkt utmanar den religionsfrihet som annars betraktas som en fundamental del av svenska värderingar och demokratiska principer.

Kritiker menar att utspelet följer ett mönster som funnits med sedan partiet grundades i slutet av 1980-talet. Trots att Sverigedemokraterna under åren försökt tona ned vissa av sina mer kontroversiella ståndpunkter, framträder ibland partiets ursprungliga tankegods, om än i mer maskerad form.

När partiet hävdar att muslimska traditioner inte hör hemma i Sverige signalerar det en hållning som går längre än bara krav på integration. Det handlar snarare om assimilation – att invandrare förväntas helt överge sin tidigare identitet och kulturella bakgrund till förmån för det som definieras som ”svenskt”.

Ännu mer problematiskt blir det när man ser uttalandet i ljuset av partiets egen retorik om vad de kallar ”ett folkutbyte”, ett begrepp som partiet själva använt i debattsammanhang så sent som i juni 2024. Denna retorik leder logiskt till slutsatsen att det enda rätta enligt Sverigedemokraterna skulle vara att så många invandrare som möjligt lämnar Sverige – även de som enligt partiets egen definition är fullt assimilerade.

Partiet har redan förespråkat ekonomiska incitament för återvandring genom olika bidragsprogram. Men frågan som många ställer sig är vad nästa steg skulle vara om inte tillräckligt många väljer att lämna landet frivilligt.

Religionsfriheten utgör en grundpelare i det svenska demokratiska systemet och är skyddad i grundlagen. Att ett riksdagsparti så tydligt signalerar att vissa religioner och deras högtider inte hör hemma i landet väcker därför befogad oro bland många samhällsdebattörer och jurister.

Utspelet kommer vid en tidpunkt då frågor om integration, mångkultur och nationell identitet står högt på den politiska dagordningen i hela Europa. Liknande debatter pågår i flera andra europeiska länder där högernationalistiska partier vunnit inflytande.

För Sveriges muslimska befolkning, som utgör en betydande minoritet i landet, skapar sådana uttalanden osäkerhet kring deras plats i samhället och rätt att utöva sin religion. Flera muslimska organisationer har redan uttryckt sin oro över den stigmatisering som denna typ av retorik riskerar att leda till.

Frågan är nu hur övriga partier och civilsamhället kommer att reagera på Sverigedemokraternas utspel, och hur det kommer att påverka den bredare debatten om religionsfrihet och mångfald i det svenska samhället.