Lisa Magnusson: En liten pojke i kris har rätt att slippa bli filmad och uthängd av SVT

SVT:s gränslösa dokusåpa väcker oro om barns rätt till integritet

En tydlig tendens i SVT:s programutbud har på senare tid väckt frågor om var gränsen går mellan underhållning och etiskt ansvarstagande. I dokusåpan ”Mammor” låter man ett litet barn, knappt tre år gammalt, filmas i närbild medan han får veta att hans föräldrar ska separera – ett djupt privat ögonblick som sedan används som lockbete i sociala medier.

Denna typ av exponering strider mot grundläggande principer om barns rätt till integritet, särskilt i sårbara situationer. Ett barn bör få bearbeta omvälvande livshändelser i trygghet och avskildhet, inte framför kameror för allmän beskådan.

Det är del av ett större mönster där SVT tycks ha fastnat i något som liknar en medelålderskris. Kanalen uppvisar ett närmast desperat behov av att appellera till yngre målgrupper, med ett tillvägagångssätt som påminner om en vuxen som krampaktigt försöker passa in bland ungdomar genom att anamma deras språk och kultur.

Strategin är faktiskt uttalad från kanalens sida. I en intervju med Aftonbladet i februari framkom att man prioriterar att ”bli bättre på att nå dem som i dag använder oss minst, även om det kan få konsekvenser för de som i dag använder SVT mest”. Underförstått accepterar man alltså att äldre tittare får stå tillbaka medan man jagar yngre publiken.

Paradoxalt nog verkar denna jakt på unga tittare inte inkludera någon ambition att erbjuda dem meningsfullt innehåll. Istället produceras material som kan beskrivas som ”tomma Tiktok-kalorier” och för de yngsta barnen rapporteras till och med AI-genererat innehåll av tvivelaktig kvalitet, något som Expressen uppmärksammade tidigare i februari.

”Mammor” är särskilt symptomatiskt för denna utveckling. Programmet utger sig för att handla om föräldraskap i allmänhet, men fokuserar istället på en begränsad grupp influencers. Det saknar sammanhängande berättelse eller djup – istället visas fragment av dessa personers varumärkesbyggande aktiviteter.

Särskilt upprörande är den marknadsföring som SVT publicerat på Instagram. En ”teaser” visar en närbild på en förvirrad liten pojke medan hans mamma berättar att hon snart ska flytta till en ny lägenhet. SVT har till och med försett inlägget med texten ”Så svårt samtal att ta” tillsammans med en emoji föreställande ett krossat hjärta – som om barnets trauma vore ett underhållningselement att locka tittare med.

Detta reser allvarliga frågor om SVT:s tolkning av sitt public service-uppdrag. Enligt lag ska kanalen ”bedriva radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst” med ”oberoende och stark integritet”. Att efterapa kommersiella kanalers ytliga innehåll istället för att erbjuda substans representerar ett svek mot detta uppdrag.

I sin iver att föryngra sin publik tycks SVT ha förlorat sin moraliska kompass. Man måste ställa sig den grundläggande frågan: Är det värt att vinna nya målgrupper om priset är att överge de kärnvärden som motiverar kanalens existens?

Utvecklingen väcker också bredare frågor om medieetik i en tid när gränsen mellan underhållning och privatlivets helgd blir allt suddigare. Särskilt när det gäller barn, som inte själva kan ge informerat samtycke till sin medverkan, bör högre standarder gälla.

Kritiken mot SVT:s föryngringsförsök handlar inte om motstånd mot förnyelse, utan om att man tycks offra kvalitet och etiskt ansvar i jakten på tittarsiffror och relevans. Public service-uppdraget handlar om att erbjuda ett alternativ till det rent kommersiella medieutbudet – inte om att imitera det.

Det är dags för SVT att återfinna sin själ och återgå till sitt kärnuppdrag: att producera program av hög kvalitet som respekterar sin publik oavsett ålder – och framför allt respekterar integriteten hos de mest sårbara, barnen.