Lisa Magnusson: Hans raderade livsverk återskapades – men för sent

I Åstorp har ett digitalt drama nått sitt slut efter månader av oro och frustration. Den 18-åriga digitaliseringsinsatsen av kommunens arkiv, som av misstag raderades under hösten, har äntligen återställts. Händelsen väckte stor uppmärksamhet i både lokala och nationella medier när den först uppdagades.

Rasko Jovanovic, som ägnat nästan två decennier åt att digitalisera historiska dokument i Medborgarkontorets källare på Storgatan, blev den oavsiktliga huvudpersonen i dramat. När IT-avdelningen i kommunen av misstag raderade hela arkivet förlorades plötsligt resultatet av hans livsgärning.

”När jag förstod vad som hade hänt blev jag helt tom,” berättade Jovanovic för Helsingborgs Dagblad i november förra året. Händelsen påverkade honom så djupt att han till slut tvingades sjukskriva sig.

I ett reportage från SVT kunde tittarna se en glimt av glädje hos Jovanovic när han visade upp några originalhandlingar från 1800-talet – kanske den enda ljuspunkten i en annars mörk period för arkivarien.

Det som hände i Åstorp berörde människor långt utanför kommunens gränser. Tanken att ett helt livsverk kan utplånas på bara några sekunder väckte existentiella funderingar hos många. Det handlar om hur skört vårt arbete och våra avtryck i världen egentligen är.

Historien påminner om den grekiska myten om Sisyfos, som för evigt var dömd att rulla en sten uppför ett berg, bara för att se den rulla ner igen varje gång han närmade sig toppen. Men det finns en viktig skillnad: medan Sisyfos aldrig fick se något resultat av sitt arbete, hade Jovanovic under 18 år faktiskt skapat något bestående – tills det plötsligt försvann.

Som en kommentator uttryckte det: ”Om Sisyfos varje kväll hade kunnat stå en stund och betrakta en stenhög som var lite större än föregående kväll, så hade han känt tillfredsställelse. Även om högen inte gick att använda till något.”

Trots att Åstorps kommun nu har lyckats återskapa det förlorade arkivet har nyheten inte fått samma genomslag som den ursprungliga händelsen. Detta beror sannolikt på att historien berör något djupt obehagligt som många helst undviker att konfrontera – livets och arbetets förgänglighet.

Händelsen i Åstorp fungerar som en påminnelse om hur digital information, trots sin skenbart permanenta natur, kan vara extremt sårbar. I en tid när allt fler verksamheter digitaliserar sina arkiv och övergår till molnbaserade lagringsalternativ, understryker denna incident vikten av robusta säkerhetskopieringssystem och noggrant utformade rutiner för datahantering.

För kommuner runt om i Sverige blir Åstorps erfarenhet en viktig påminnelse om att investera i både tekniska lösningar och utbildning för att skydda digitala tillgångar. Det är särskilt viktigt för historiska arkiv, där förlusten inte bara representerar ett administrativt problem utan också potentiellt oersättliga kulturvärden.

För Rasko Jovanovic innebär återställandet av arkivet förhoppningsvis ett avslut på en personligt och professionellt påfrestande period. Hans erfarenhet illustrerar hur intimt sammankopplat vårt arbete kan vara med vår identitet och känsla av mening.

I det större perspektivet väcker händelsen frågor om hur vi värderar digitalt bevarandearbete, och vilka resurser som avsätts för att skydda vårt gemensamma digitala kulturarv. I en värld där digital information både är mer omfattande och mer sårbar än någonsin tidigare, blir sådana frågor allt viktigare att diskutera och hantera.