Kritik mot ogenomtänkt teknikanvändning: ”Vansinne att teknifiera för teknifierandets skull”

Den senaste trenden inom offentlig förvaltning möter nu skarp kritik från flera håll. Efter att skolan först genomgått en period av överdriven digitalisering, med försämrad inlärning och läs- och skrivförmåga som följd, vänder nu blickarna mot regeringens nya AI-satsning för myndigheter.

Civilminister Erik Slottner (KD) har framfört krav på att svenska myndigheter ska ”använda mer AI”, enligt uppgifter från P3 Nyheter. Detta utan att, enligt kritiker, avsätta tillräckliga resurser för utbildning eller stöd. Målsättningen är enligt ministern att sätta Sverige på den högteknologiska världskartan.

Initiativet möter dock motstånd från flera håll. Akademikerförbundet SSR har uttryckt oro över att bristen på kompetens inom AI-området kan utgöra en allvarlig säkerhetsrisk när tekniken ska implementeras brett inom myndigheterna. Förbundet pekar på att många myndigheter fortfarande kämpar med grundläggande digitala färdigheter.

En annan central invändning gäller hanteringen av känsliga uppgifter. Kritiker varnar för att myndigheternas verksamhet, inklusive känslig information om medborgare, riskerar att hamna under kontroll av de amerikanska techföretag som dominerar AI-marknaden. Detta aktualiserar frågor om dataskydd och nationell suveränitet.

Paralleller dras till skolans digitalisering, som genomfördes med stor entusiasm men sedan delvis fick rullas tillbaka när negativa effekter blev uppenbara. Forskningsstudier visade att den omfattande digitaliseringen inte bara påverkade inlärningen negativt utan även elevers läs- och skrivförmåga samt finmotoriska färdigheter.

”Det är vansinne att teknifiera för teknifierandets egen skull,” menar kritiker av regeringens nya AI-plan. I stället efterlyses en mer genomtänkt strategi där teknikens implementering föregås av noggranna behovsprövningar och adekvat utbildning av berörda medarbetare.

Diskussionen speglar en bredare samhällsdebatt om teknikens roll i offentlig sektor. Å ena sidan finns ambitioner att ligga i framkant av den tekniska utvecklingen, å andra sidan växande insikter om att teknik för teknikens skull sällan leder till önskade resultat.

För myndigheterna innebär regeringens krav på ökad AI-användning en utmaning på flera nivåer. Förutom kompetensbrist och säkerhetsfrågor handlar det om grundläggande prioriteringar och resursallokering. Utan öronmärkta medel för implementering och utbildning riskerar satsningen att leda till ineffektiva lösningar eller rent av motverka sitt syfte.

Teknikimplementering i offentlig sektor har historiskt ofta präglats av stora visioner men bristande förankring i verksamheternas faktiska behov. Exempel på kostsamma IT-projekt som inte levt upp till förväntningarna finns i såväl kommuner som statliga myndigheter.

Ett alternativt förhållningssätt som förespråkas av kritiker är att först kartlägga var ny teknik faktiskt kan göra nytta, säkerställa att berörda medarbetare får adekvat utbildning, och sedan implementera tekniken selektivt där den verkligen behövs – inte överallt.

Debatten kring AI i offentlig förvaltning kommer sannolikt att intensifieras under kommande månader, i takt med att myndigheterna försöker efterleva regeringens nya direktiv. Frågor om hur balansen mellan teknisk utveckling och kärnverksamhet ska upprätthållas förblir central, liksom avvägningar mellan innovation och säkerhet.

Samtidigt väcker utvecklingen frågor om det demokratiska ansvaret för teknikimplementering i samhällets institutioner. Vem bör fatta besluten om hur och var AI ska användas i offentlig förvaltning, och med vilka kontrollmekanismer? Dessa frågor lär fortsätta prägla debatten under överskådlig framtid.