Lisa Magnusson: Macron älskar att få leka rockstjärna en stund

I Davos uppträder Macron med solglasögon – av andra skäl än han uppger

Frankrikes president, Emmanuel Macron, skapade nyligen stor uppmärksamhet när han dök upp vid World Economic Forum i Davos med ett par iögonfallande pilotsolglasögon. Presidenten hävdade att accessoaren var nödvändig av medicinska skäl – ett sprängt blodkärl i ögat. Men bakom denna till synes oskyldiga förklaring kan något annat dölja sig.

Vid närmare granskning framstår presidentens förklaring som tvivelaktig. Medicinskt sett orsakar inte brustna blodkärl i ögat någon ökad ljuskänslighet som skulle kräva solglasögon. Detta väcker frågan om varför Frankrikes statschef egentligen valde att bära dem under ett så viktigt internationellt möte.

Macrons kroppsspråk under framträdandet i Davos avslöjade en påtaglig förtjusning över att bära solglasögonen. Bara några dagar tidigare hade han i franska medier uttryckt hur ”tuff” han kände sig i dem, och drog till och med paralleller till Georges Clemenceau, den legendariske franske statsmannen som ledde landet under första världskriget och som kallades ”Tigern”.

Denna jämförelse är talande. Clemenceau personifierade den starka, beslutsamma ledaren i en tid av kris – en bild som Macron uppenbarligen eftersträvar i en tid då Europa står inför allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar och när hans egen popularitet i hemlandet varit skiftande.

Exemplet Macron belyser ett återkommande fenomen inom politiken: längtan efter att framstå som cool och karismatisk. Politiska ledare har genom historien sökt sätt att förmedla styrka och auktoritet genom symboler och accessoarer. Men frågan är om inte denna strävan ibland står i kontrast till vad politiskt ledarskap egentligen handlar om.

Politiska ämbeten innebär i verkligheten långa möten, administrativa uppgifter och komplicerade kompromisser – inte dramatiska ögonblick i rampljuset. De som väljer politikeryrket är ofta personer med stort intresse för samhällsfrågor och förvaltning, inte personer som söker kändisstatus.

Det finns något motsägelsefullt i att många politiska ledare försöker framställa sig som något annat än vad de är. Istället för att omfamna rollen som samhällets förvaltare och administratörer – vilket är ett nog så viktigt uppdrag – försöker de ibland projicera en bild av sig själva som mer dynamiska och karismatiska än vad deras dagliga arbete egentligen innehåller.

I tider av global osäkerhet, där Davos-mötet just i år präglades av diskussioner om risken för eskalerande internationella konflikter, blir dessa försök till imagebyggande särskilt tydliga. Ledare söker utstråla beslutsamhet och styrka, men riskerar att distrahera från det substantiella innehållet i sitt politiska arbete.

Det finns något beundransvärt i det långsiktiga, tålmodiga politiska hantverket som sällan får stora rubriker. Som den omtalade gravstenen i Malmö med inskriptionen ”Högt var ditt mål, god blev din insats, oförgätligt är ditt minne bland kommunaltjänstemän” påminner oss om, finns det en värdighet i att tjäna samhället utan dramatik.

I en tid då demokratiska institutioner står under press från populistiska krafter kan det faktiskt vara mer betydelsefullt än någonsin att värdesätta det grundläggande politiska hantverket. De ledare som förblir trogna sina principer och fortsätter sitt arbete även i motvind kan mycket väl vara de som skriver in sig i historieböckerna på längre sikt.

Macrons solglasögon blir därmed mer än bara ett mode-statement. De blir en påminnelse om spänningen mellan bilden av politiskt ledarskap och dess verklighet – en spänning som finns i alla demokratier. Medan publiken kanske uppskattar den tillfälliga underhållningen i en presidents modeaccessoarer, är det i slutändan politikernas faktiska beslut och resultat som avgör deras plats i historien.