Satirisk ledare om Fifa:s kontroversiella fredspris väcker frågor

I en värld där gränsen mellan politik och sport blir allt mer diffus, riktar Dagens Nyheter skarp kritik mot tendensen att dela ut prestigefyllda utmärkelser till kontroversiella politiska ledare. Den senaste utvecklingen kring Internationella fotbollsförbundets (Fifa) nyinstiftade fredspris har skapat debatt i både idrotts- och politiska kretsar.

I december förra året överraskade Fifa världen genom att plötsligt skapa ett fredspris som tilldelades USA:s dåvarande president Donald Trump. Beslutet möttes omedelbart av kritik från många håll, inte minst med tanke på Trumps omstridda utrikespolitik som enligt kritiker snarare bidragit till global instabilitet än fred.

Särskilt anmärkningsvärt var The Times avslöjande om att Trump ska ha krävt att hans fredsprisbuckla skulle vara minst lika stor som VM-bucklan – en detalj som många menar understryker den fåfänga som präglat hans ledarstil.

Kritiker av utmärkelsen pekar på Trumps komplicerade relation till både allierade och motståndare på den internationella arenan. Under hans presidentperiod försämrades relationerna med flera traditionella amerikanska allierade, samtidigt som han utvecklade överraskande band till ledare som många västländer betraktar med skepsis.

Men enligt förespråkarna handlade utmärkelsen inte om Donald Trump som politiker, utan snarare om hans förmåga som ”lagledare” – någon som ”får saker gjorda”. Denna distinktion har dock inte övertygat kritikerna, som menar att man inte kan separera en politisk ledares handlingar från deras person.

Nu står det klart att Fifa planerar att fortsätta med sitt fredspris även i år, enligt rapporter från Daily Mail den 11 januari. Än mer kontroversiellt är att Irans högste politiske och andlige ledare, ayatolla Ali Khamenei, uppges vara en av kandidaterna som diskuteras för utmärkelsen.

Detta potentiella val är särskilt provocerande med tanke på Khameneis roll i Irans auktoritära styre sedan 1989. Han beskrivs av människorättsorganisationer som huvudarkitekten bakom landets förtryckarregim, där fängslande, tortyr och avrättningar av oliktänkande förekommer. Hans regim har också anklagats för att beordra väpnat våld mot fredliga demonstranter.

Fifas övervägande att tilldela en sådan kontroversiell figur ett fredspris väcker allvarliga frågor om organisationens motiv och bedömningskriterier. Kritiker menar att sådana utmärkelser riskerar att legitimera auktoritära ledare och förminska allvaret i deras människorättskränkningar.

Denna utveckling illustrerar den komplexa och ibland problematiska relationen mellan idrott och politik. Trots att idrottsvärlden ofta framhåller sin neutralitet och strävan att förena människor över politiska gränser, kan beslut som dessa tolkas som tydligt politiska ställningstaganden.

Det återstår att se vem som faktiskt kommer att tilldelas årets Fifa-fredspris, men redan nu står det klart att beslutet – oavsett vem mottagaren blir – kommer att granskas noga och sannolikt väcka starka reaktioner från både idrottens och politikens värld.

Idrottsorganisationer som Fifa har enorm global räckvidd och inflytande. När de väljer att gå in på det politiska området genom att dela ut utmärkelser till statsledare, måste de vara beredda på den granskning och kritik som oundvikligen följer sådana beslut.