Lisa Magnusson: Östberga blev en framgångssaga – vad är hemligheten?

I stadsdelen Östberga, bara sju kilometer från Stockholms centralstation, har en anmärkningsvärd förvandling ägt rum. Det som för bara några år sedan var ett av huvudstadens problemområden, präglat av gängkriminalitet och otrygghet, är idag en plats där seniorer, barnfamiljer och tonåringar samsas på det lokala kulturhuset.

Enligt Sveriges Radios valspecial har Östberga utvecklats till något av en modern idyll. På kulturhuset doftar det nygrillade toaster för 20 kronor, saxofonmusik hörs i bakgrunden och bibliotekets lokaler fylls av både vuxna boklånare och pärlande lågstadiebarn.

Men resan hit har varit allt annat än enkel. Polisen brukar peka ut 2013 som startpunkten för områdets mörkaste period, då en konflikt om ett försvunnet kokainparti utlöste en våldsspiral. Men problematiken hade sina rötter längre tillbaka i tiden.

Jonas Lindström, lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, förklarar i en intervju med Dagens ETC att nedgången började redan på 1990-talet: ”Affärer försvann. Inget knöt människor till platsen. Ungdomar hängde allt oftare ute på kvällar och nätter.”

Denna samhälleliga nedmontering skapade ett vakuum som gradvis fylldes av kriminella nätverk. Under 2013 eskalerade situationen med skottlossningar och bilbränder. Det ökända Östberganätverket etablerade sådan kontroll över området att polisen inte ens kunde gå in i det så kallade ”Örnnästet” – ett höghus som fungerade som nätverkets bas – utan att först godkännas av gängets vakter.

Vardagen för Östbergas vanliga invånare präglades av anpassning och undvikande. Många upplevde området som en no-go-zon där gängets oskrivna regler gällde framför samhällets lagar.

Men något oväntat har hänt. Tio år efter kokainkonfliktens utbrott, 2023, var nätverket upplöst och Östberga inte längre klassat som ett utsatt område. Enligt Stockholms stads årliga trygghetsundersökning känner sig invånarna i Östberga numera till och med tryggare än genomsnittet i huvudstaden.

Hur var denna remarkabla förändring möjlig? Framgångssagan Östberga bygger på flera faktorer som samverkat.

Polisen tillämpade en systematisk strategi för att metodiskt ”störa ut” det kriminella nätverket. Genom att fokusera på en del i taget, ”gren för gren”, som det beskrivs i reportaget, bröts successivt gängets makt över området. Men det stannade inte vid polisiära insatser.

Avgörande för framgången har varit uppbyggnaden av en närvarande vuxenvärld. Efter att gängkriminaliteten trängts tillbaka har kontinuiteten i myndigheternas närvaro varit central. Långsiktigheten i arbetet framstår som en nyckel – det räcker inte med punktinsatser.

Kulturhuset, som omnämns i Ekots reportage, har spelat en särskilt viktig roll i områdets pånyttfödelse. Det har blivit en naturlig samlingsplats där ungdomar kan träffas under trygga former, delta i aktiviteter eller bara umgås i en positiv miljö. Denna typ av gemenskapsskapande åtgärder ger alternativ till den gemenskap som gängen tidigare erbjöd.

Östbergas omvandling representerar ett konkret exempel på hur kriminologiska teorier kan omsättas i praktisk handling. Genom en kombination av brottsbekämpning och socialt förebyggande arbete har området genomgått en transformation som många tidigare betraktade som omöjlig.

Experter påpekar dock att Östberga inte är ”immunt” mot återfall. Den uppbyggda gemenskapen och närvaron av engagerade vuxna ger motståndskraft, men kräver fortsatt underhåll.

Lärdomen från Östberga är tydlig: Även områden som till synes fallit under kriminell kontroll kan återtas och förvandlas. Det kräver dock uthållighet, samverkan mellan olika samhällsaktörer och genuint engagemang i områdets utveckling – långt efter att rubrikerna om framgången bleknat bort.

Exemplet Östberga visar att det går att bryta negativa spiraler och ersätta dem med positiv utveckling, vilket ger hopp för andra utsatta områden i Sverige som kämpar med liknande utmaningar.