Lisa Magnusson: Vandelskravets godtycklighet är inte ett ”problem” – den är hela poängen

Efter massiv kritik står regeringen fast vid kontroversiellt vandelskrav

Trots omfattande kritik från myndigheter, experter och remissinstanser driver regeringen och Sverigedemokraterna vidare det omdiskuterade vandelskravet, som presenterades förra året. Förslaget syftar till att kunna utvisa invandrare som inte anses leva på ett ”hederligt och skötsamt sätt” i Sverige.

Det ålderdomliga begreppet ”vandel” har stött på stark kritik för sin otydlighet. Förslaget är utformat för att fånga upp beteenden som egentligen inte är olagliga. Exempelvis nämns obetalda skulder hos Kronofogdemyndigheten som möjlig grund för att ifrågasätta någons vandel och därmed rätt att stanna i landet.

Särskilt kontroversiellt är att den nya lagen ska gälla retroaktivt, vilket enligt kritiker strider mot grundläggande rättsprinciper. Personer kan alltså utvisas för handlingar som när de begicks inte kunde leda till sådana konsekvenser.

I den nya lagrådsremissen från 23 mars framgår tydligt att regeringen medvetet valt att hålla definitionen av ”god vandel” vag. Där skriver man uttryckligen att det egentligen inte ens ska handla om ”bristande regelefterlevnad eller att en person inte följer verkställbara avgöranden och beslut”, utan mer generellt om att leva på ”ett hederligt och skötsamt sätt”.

Regeringens formulering är anmärkningsvärd: ”Någon särskild definition av begreppet vandel är med dessa utgångspunkter inte lämplig.” Detta innebär i praktiken att myndigheterna ges ett brett tolkningsutrymme för vilka beteenden som kan leda till utvisning.

Kritiker menar att förslaget medvetet utformats som en gummiparagraf – ett verktyg för att kunna utvisa invandrare på godtyckliga grunder. Det saknas tydliga ramar för vilka beteenden som omfattas, vilket skapar stor rättsosäkerhet för personer med utländsk bakgrund i Sverige.

Förslaget har liknats vid ett kafkaliknande scenario, där personer kan anklagas för något utan att förstå varför det anses vara fel. Till skillnad från vanliga rättsprocesser handlar det här om att myndigheterna både utreder och direkt verkställer konsekvensen – utvisning från landet.

Vandelskravet ska ses mot bakgrund av den skärpta migrationspolitik som blivit alltmer framträdande i Sverige under senare år. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna drivit en tydlig linje för att minska invandringen och skärpa kraven för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

För många juridiska experter är retroaktiviteten särskilt problematisk. Att stifta lagar som får konsekvenser för handlingar som begåtts innan lagen trädde i kraft anses strida mot grundläggande rättsstatliga principer. Det skapar en situation där personer inte kunde förutse konsekvenserna av sina handlingar när de begicks.

Trots den massiva kritiken tycks regeringen beslutad att driva igenom förslaget. Det återstår att se hur den slutliga lagtexten kommer att utformas och hur den kommer att tillämpas i praktiken av svenska myndigheter.

Migrationsverket och domstolar kommer att ställas inför utmaningen att tolka och tillämpa en lag vars kriterier medvetet hållits vaga. Detta kan leda till varierande praxis och oförutsägbara beslut, vilket ytterligare förstärker oron kring rättssäkerheten.

För personer som lever i Sverige med tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd kan den nya lagen skapa oro och osäkerhet kring vilka beteenden som kan leda till utvisning. Utan tydliga riktlinjer blir det svårt att veta hur man ska förhålla sig för att säkert få stanna i landet.