Ett resonemangsäktenskap utan kärlek – tankesmedjorna som vill förena högern

Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och den sverigedemokratnära tankesmedjan Oikos har tillsammans kommit fram till en intressant slutsats om det politiska samarbetet i Sverige. I en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter (22/9) beskriver de relationen mellan den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna som ”ett resonemangsäktenskap” – en pragmatisk allians snarare än en förening byggd på gemensamma värderingar och visioner.

Men tankesmedjorna vill se något mer än bara ett äktenskap av praktiska skäl. De efterlyser en djupare samhörighet, något som liknar äkta kärlek mellan partierna på högerkanten.

Bilden är träffande. Man kan nästan föreställa sig scenariot: representanter från Timbro och Oikos som sitter kvar efter en köttbullslunch när restaurangen börjar tömmas. Servetterna fylls med anteckningar om potentiella gemensamma nämnare, pennorna glöder och representationsnotan växer i takt med att ölen flödar och idéerna tar form.

Situationen påminner om historiska arrangerade äktenskap. En brud som försöker bortse från brudgummens mindre tilltalande sidor och istället fokusera på de fördelar som alliansen kan medföra för familjens ställning och inflytande. Hon intalar sig att det finns goda sidor också, och att det gäller att vara positiv inför framtiden tillsammans.

Men kan man verkligen blunda för kontroversiella inslag? Tankesmedjorna tycks mena att partierna bör fokusera på gemensamma nämnare och tona ned skiljelinjerna. I debattartikeln lyfter de fram flera potentiella samarbetsområden: liberalisering av alkoholförsäljning i matbutiker och en mer flexibel arbetsmarknad är exempel på frågor där de menar att partierna skulle kunna mötas.

I gengäld tycks de föreslå kompromisser kring mer ideologiskt laddade frågor. Att lägga ned Utbildningsradion, omorientera konsthögskolan mot klassisk konst och förändra lagen om hets mot folkgrupp är några av de kontroversiella förslag som lyfts fram i debattartikeln – områden där en marknadsliberal agenda möter en mer värdekonservativ och nationalistisk hållning.

Men frågan är om ett sådant ”kärleksäktenskap” är möjligt utan att någon part kompromissar bort sin själ. De ideologiska skiljelinjerna mellan traditionell marknadsliberalism och den nationalism som Sverigedemokraterna representerar är på många områden betydande.

Sverige befinner sig vid ett vägskäl där politiska allianser omformas. Till skillnad från länder som Ungern, där den liberala demokratin har försvagats under en längre tid, finns i Sverige fortfarande möjlighet till politisk omprövning och nya vägval.

Tankesmedjornas initiativ väcker viktiga frågor om de långsiktiga konsekvenserna av politiska kompromisser. Är det möjligt att förena marknadsliberalism med nationalism utan att centrala värden går förlorade? Kan ett äktenskap som från början bygger på bekvämlighet utvecklas till genuin kärlek?

Diskussionen påminner oss om att politik handlar om mer än bara pragmatiska lösningar. Det handlar ytterst om värderingar och visioner för samhällets utveckling. Ett resonemangsäktenskap kan fungera i en tid, men utan delad värdegrund riskerar det att bli en ohållbar konstruktion i längden.

Medan tankesmedjorna fortsätter sitt frieri mellan de politiska blocken står det klart att ett genuint politiskt samarbete kräver mer än bara kompromisser. Det kräver en förankring i gemensamma värderingar som kan hålla över tid – något som kan vara svårt att uppnå mellan ideologiska motpoler.