Gängkriminaliteten bland unga väcker heta politiska åtgärder
I takt med att gängvåldet i utsatta områden fortsätter att skörda unga offer har den politiska debatten intensifierats kring hur samhället ska bemöta problemet. Den senaste utvecklingen i denna debatt är förslaget om att sänka straffbarhetsåldern, en åtgärd som nu får stöd från flera politiska partier trots omfattande kritik från kriminologer och barnrättsexperter.
Problematiken kring gängkriminalitet i utsatta områden har under flera år präglat den svenska samhällsdebatten. Allt fler barn och ungdomar rekryteras till kriminella nätverk, ofta i miljöer där socioekonomisk utsatthet, bristande framtidstro och avsaknad av vuxna förebilder är vardag. Denna utveckling har skapat en desperation hos politiska beslutsfattare att visa handlingskraft.
Förslaget om att sänka straffbarhetsåldern presenteras som en konkret lösning, men möts av stark kritik från forskningshåll. Flera kriminologer pekar på internationella erfarenheter som visar att fängelsestraff för minderåriga sällan leder till minskad brottslighet. Tvärtom finns det studier som indikerar att tidiga fängelsevistelser kan förstärka kriminella identiteter och försvåra återintegration i samhället.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har i flera rapporter lyft fram behovet av tidiga förebyggande insatser snarare än hårdare straff. Enligt deras analyser är det sociala insatser, utbildningsmöjligheter och meningsfulla fritidsaktiviteter som visat sig mest effektiva för att minska rekryteringen till kriminella nätverk.
– Vi ser en oroande tendens att evidensbaserade metoder får stå tillbaka för symbolpolitik, säger Helena Svensson, forskare i kriminologi vid Stockholms universitet. Hon menar att den politiska viljan att visa handlingskraft riskerar att överskugga vad forskningen faktiskt säger om effektiva åtgärder mot ungdomsbrottslighet.
Barnrättsorganisationer har också slagit larm om att förslaget står i konflikt med FN:s barnkonvention, som Sverige har ratificerat och som sedan 2020 är svensk lag. Konventionen betonar att frihetsberövande av barn ska vara en sista utväg och ske under så kort tid som möjligt.
I de områden som direkt berörs av gängproblematiken råder delade meningar om förslagets effektivitet. Många boende uttrycker frustration över den eskalerande våldsituationen och efterfrågar krafttag, men är samtidigt skeptiska till om just fängelse för barn är rätt väg att gå.
– Visst behöver vi göra något åt situationen, men att låsa in barn löser inga problem. Vi behöver vuxna som bryr sig, jobb och framtidstro, säger Amina Hassan, som arbetar med ungdomar i ett av Stockholms utsatta områden.
Flera kommuner har på egen hand initierat projekt för att vända utvecklingen. I Malmö har man satsat på så kallade ”områdespoliser” som bygger relationer med lokalsamhället, kombinerat med sociala insatser och samverkan mellan skola, socialtjänst och polis. Tidiga utvärderingar visar på positiva resultat.
Det politiska trycket på att visa handlingskraft har dock lett till att mer långsiktiga och nyanserade lösningar ofta hamnar i skymundan. Experter varnar för att detta kan leda till att samhället missar chansen att adressera de grundläggande orsakerna till att unga dras in i kriminalitet.
Sociolog Maria Bergström vid Göteborgs universitet beskriver situationen som ett dubbelt svek: ”Först sviker vi genom att låta barn växa upp i områden där kriminella nätverk blir de mest synliga förebilderna, sedan sviker vi igen genom att möta problemet med bestraffning istället för stöd.”
Samtidigt fortsätter debatten om hur samhället bäst kan skydda både de unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk och de lokalsamhällen som drabbas av gängvåldet. I denna komplexa situation står två perspektiv mot varandra: behovet av omedelbara åtgärder för att stävja våldet och insikten om att långsiktiga, förebyggande insatser är det som forskningen visar fungerar bäst.
För de unga som växer upp i utsatta områden står mycket på spel. Hur samhället väljer att agera kommer att påverka inte bara deras framtid, utan också det svenska samhällets förmåga att hantera en av vår tids mest komplexa utmaningar.
10 kommentarer
Socioekonomisk utsatthet och brist på framtidstro är centrala faktorer. Hur kan vi återskapa hopp för dessa ungdomar?
Det krävs samverkande insatser från samhället för att skapa bättre livsmöjligheter.
Denna debatt tokas bort från problemets kärna. Istället för att diskutera fängelse för barn, bör vi inversionera i utsatta områden.
Välfunktionerande skolor och fritidsaktiviteter är avgörande för att hjälpa ungdomar att komma ur kriminella nätverk.
Politikerna ser ut att étant blinda för de forskningsresultat som visar att tidigt ingripande ökar risken för återfall.
Det är verkligen problematiskt. Man skulle tro att vetenskap borde vägleda politiken.
Det är förkastligt att politiker väger över forskningen för populistiska åtgärder. Vad händer med de yngre barnen som redan är involverade?
Det är en intressant och betydelsefull fråga som behöver uppmärksammas.
Det är mycket oroande att barn och ungdomar dras in i gängkriminalitet. Vi behöver fokusera på förebyggande insatser istället för att sänka straffbarhetsåldern.
Du har rätt, förebyggande arbete är viktigt. Men vad gör man när våldet eskalerar?