Max Hjelm: De kallar folk kackerlackor, invasiva arter och apor – men nazistmarscher ska nyanseras?

En gång ansedd tidskrift sjunker i anseende efter kontroversiella uttalanden

Fokus, som en gång i tiden var en högt uppskattad tidskrift inom svensk kvalitetsjournalistik, har under senare tid hamnat i centrum för kritik efter flera kontroversiella inlägg och uttalanden från redaktionens medlemmar. Tidskriften, som belönades med Publicistklubbens stora pris 2007 och utsågs till årets tidskrift 2013, tycks ha genomgått en anmärkningsvärd förändring i ton och innehåll, samtidigt som det grafiska uttrycket förblivit i stort sett oförändrat.

Den senaste kontroversen uppstod när Fokus redaktör Anna Nachman delade en text från Christian Peterson, en tidigare medlem i den högerextrema organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Detta uppmärksammades av Flammans kulturredaktör Paulina Sokolow och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), som uttryckte oro över vad de beskrev som en pågående normalisering av extremhögern. I den delade texten hade Peterson bland annat tonat ner allvaret i den nazistiska Salemmarschen.

Som svar på kritiken publicerade Fokus-skribenten Ofer Maimon ett inlägg där han beskrev Sokolow med orden ”kommunisten, antisemiten, samt eventuellt judinnan”, samtidigt som han framställde Peterson i betydligt mildare ordalag. Peterson beskrevs som någon som sedan länge lämnat sina rasistiska åsikter bakom sig och som en journalist med vissa ”knepigheter”.

Fokusredaktionen har försvarat sig med att de värdesätter högt i tak och öppen debatt. Men flera incidenter tyder på att denna öppenhet kan ha utvecklats till något annat. Skribenten Negar Josephi har vid upprepade tillfällen använt nedsättande språk mot Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis, bland annat genom att kalla honom ”kackerlackis”. Hon har även uppgetts ha spottat när hon passerat demonstranter som hon kallat för ”odjur”.

I somras publicerade Anna Nachman en text om invasiva arter som lupiner, där hon drog paralleller till mänskliga sammanhang. Hon skrev att vissa människor ”tränger undan de mänskliga motsvarigheterna till den fredliga nyckelpigan” och påminde om metoder för att hantera invasiva arter, såsom att ”hacka, kväva eller slå” och kasta dem i ”svarta sopsäckar som brännbart avfall” – formuleringar som väckt starka reaktioner.

När DN:s skribent Lisa Magnusson och andra ifrågasatte uttryck som ”antisocialt dominansbeteende” avfärdade Johan Hakelius, Fokus politiska chefredaktör, kritiken med kommentaren: ”Hur slippa liknas vid en apa? Bete dig inte som en”. Hakelius menade då att språkbruket inte borde ses som ett problem.

Samtidigt hävdar Fokus att personer som Christian Peterson, som enligt kritiker har kopplingar till Förintelseförnekare, inte bör förkastas utan snarare nyanseras i debatten.

Den markanta tonsförändringen hos en tidskrift som tidigare var högt respekterad inom svensk kvalitetsjournalistik har väckt både förvåning och besvikelse. Från att ha varit en publikation som lockade läsare med sitt nyanserade och välskrivna innehåll, beskrivs Fokus nu i allt större utsträckning som en plattform där gränsöverskridande retorik fått fäste.

Utvecklingen hos Fokus speglar en bredare trend i det svenska medielandskapet, där gränserna för vad som anses vara acceptabelt inom den offentliga debatten tycks förskjutas. Detta sker samtidigt som polariseringen i samhällsdebatten ökar och olika grupperingar använder allt hårdare retorik mot varandra.

För många tidigare läsare som uppskattat Fokus för dess kvalitetsjournalistik framstår tidskriftens nya inriktning som särskilt problematisk. En tidskrift som en gång representerade intellektuell skärpa och analytiskt djup beskrivs nu ha övergått från att vara ”klassens charmiga nörd till en arrogant mobbare” – en utveckling som många betraktar med sorg och besvikelse.