Max Hjelm: Det finns en förklaring till varför så många ogillar nyår

I den stundande nyårsfirandet – en tradition utan mening?

När kalendern visar oktober börjar redan många svenskar känna av den särskilda ångesten som förknippas med nyårsfirande. Frågor om vem man ska fira med, var man ska vara och vad man ska göra börjar cirkulera i tankarna. Redan flera månader innan årets slut startar pressen att planera för den ”perfekta” nyårsnatten, ett fenomen som har blivit allt mer påtagligt i vårt moderna samhälle.

”Det handlar i grund och botten om en jakt på det perfekta firandet,” menar kulturanalytiker som studerat fenomenet. Denna strävan efter perfektion skapar en påtaglig stress hos många, särskilt i en tid när sociala medier förväntas fyllas med bilder på glamorösa nyårsfiranden.

När nyårsafton väl närmar sig märks stressen tydligt i vardagliga situationer. Kläderna som känns lite för trånga efter julmaten, den panikartade jakten på oxfilé som redan är slutsåld i matbutikerna, och den oundvikliga nyårsmiddagen där någon alltid utbrister: ”Mitt nästa år kan åtminstone inte bli sämre än det här.” En kommentar som snabbt kan sänka stämningen och påminna alla om livets utmaningar, trots försök att hålla uppe festhumöret med ytterligare ett glas bubbel.

För barnfamiljer tillkommer ytterligare utmaningar. Barn hålls vakna långt efter sin normala läggtid med hjälp av godis och sötsaker, medan vissa unga vuxna redan tidigt på kvällen kämpar med konsekvenserna av för många glas alkohol.

När midnatt närmar sig uppstår det moderna fenomenet där många är mer fokuserade på att fånga fyrverkerierna med sina mobiltelefoner än att faktiskt uppleva dem med blotta ögat. Samtidigt skickas en våg av likadana ”Gott nytt år!”-meddelanden till kontaktlistorna, medan skuldkänslor gnager hos många över hur rädda husdjuren blir av alla smällar.

”Vädret tillför ofta ytterligare en dimension av besvikelse,” påpekar meteorologer. Antingen möts man av regnslask som dämpar festligheterna, eller så finns risken att snöbollar flyger okontrollerat bland barnen som är ute och firar.

Trots all press och alla förväntningar brukar de flesta nyårsaftnar inte bli så katastrofala som man kan befara. Problemet ligger snarare i de orealistiska förväntningarna – idén om att man måste avsluta och börja året på absoluta toppen av sin tillvaro.

Varifrån kommer då denna press kring nyårsfirandet? Till skillnad från många andra högtider saknar nyår en djupare kulturell eller religiös innebörd. Det finns ingen central figur som jultomten eller påskharen, inga djupt rotade traditioner som midsommarstången, inga religiösa berättelser som ger dagen mening.

”Nyårsafton är i grund och botten ett socialt konstruerat fenomen – en kollektiv överenskommelse att fästa betydelse vid en kalendermässig övergång,” förklarar socialpsykologer. Det är denna avsaknad av inneboende mening som skapar ett tomrum som många försöker fylla med överdrivet firande och orealistiska förväntningar.

Det handlar om en form av masspsykos där vi alla vet att ”alla andra” firar, och därför vill vi också vara del av gemenskapen. Men när det inte finns någon tydlig mall för hur firandet ska se ut, uppstår ängslan över att göra fel eller missa något.

Kanske är det därför som många känner en lättnad när nyårsdagen väl kommer – den första januari som åtminstone har fördelen att vara precis så lugn och nedtonad som man kan förvänta sig. I kontrast till nyårsaftonen, där besvikelsen ofta lurar runt hörnet, erbjuder årets första dag en befriande förutsägbarhet som många uppskattar efter festligheternas stress.

Så medan förberedelserna inför årets sista kväll fortsätter för många svenskar, kanske det finns anledning att reflektera över varför vi låter oss stressas av en högtid som i grunden saknar substans – och om det finns sätt att skapa mer meningsfulla och mindre pressande sätt att markera årsskiftet på.