Max Hjelm: Jag blir så glad när de vanhelgar idén med julklappar

I romanen ”Maken” hittar vi en oväntad insikt om julens verkliga natur, en reflektion som utmanar våra invanda föreställningar om högtiden. Det handlar kanske varken om att ge eller få presenter, utan om något betydligt djupare.

Litteraturens förmåga att belysa vardagliga traditioner från nya perspektiv blir särskilt påtaglig när december närmar sig. Gun-Britt Sundströms hyllade roman från 1976 erbjuder en sådan omvärdering av julens innebörd, något som fortfarande känns aktuellt i vår konsumtionsdrivna samtid.

Sundströms skildring av relationer och sociala förväntningar innehåller subtila men träffsäkra observationer om hur högtider som julen både förenar och segregerar. Genom huvudpersonen Martinas ögon presenteras en alternativ tolkning av julens väsen – ett synsätt som går bortom både kommersialismens gåvoutbyte och den sentimentala idén om givandets glädje.

Kulturhistoriker har länge noterat hur julen genomgått en transformation under modern tid. Från en primärt religiös högtid till en komplex blandning av andliga, familjära och kommersiella element. Enligt Lena Kättström Höök, intendent vid Nordiska museet, har julens innebörd förändrats drastiskt sedan 1800-talets slut.

”Julen har blivit en spegel av vårt samhälle. Vad vi värdesätter och hur vi uttrycker dessa värderingar manifesteras tydligt under julperioden,” förklarar Kättström Höök i en intervju från 2021.

Statistik från Handelns Utredningsinstitut visar att svenska hushåll i genomsnitt lägger närmare 6 000 kronor på julklappar varje år. Siffran har ökat stadigt under det senaste decenniet, trots växande medvetenhet om konsumtionens miljöpåverkan.

Sociologen Johan Asplund beskrev redan på 1980-talet fenomenet ”ritualiserad konsumtion” – ett begrepp som känns särskilt relevant för dagens julfirande. I hans analys fungerar konsumtionen inte primärt för att tillfredsställa materiella behov utan som en social ritual där gåvorna blir symboliska markörer för relationer.

Men Sundströms roman antyder något annat. Genom Martinas ögon skymtar en alternativ syn där julens essens varken handlar om att ge eller få, utan kanske snarare om att vara närvarande – både för sig själv och andra. Det är en tanke som vinner gehör i en tid präglad av stress och digital distansering.

Forskare inom socialpsykologi har under senare år uppmärksammat hur ”upplevelser” snarare än materiella ting tenderar att skapa mer varaktiga känslor av tillfredsställelse. Professor Elisabeth Thorbjörnsson vid Uppsala universitet har studerat fenomenet och menar att det finns en växande insikt om detta i det svenska samhället.

”Vi ser en tydlig trend där särskilt yngre generationer värderar gemensamma upplevelser högre än traditionella presenter. Detta representerar ett fundamentalt skifte i hur vi relaterar till högtider som julen,” säger Thorbjörnsson.

Förlaget Norstedts, som ursprungligen publicerade ”Maken”, noterar ett förnyat intresse för romanen, särskilt under vintersäsongen. Litteraturkritiker har lyft fram verkets tidlösa kvaliteter och dess förmåga att beröra existentiella frågor om närhet, ensamhet och autenticitet – teman som känns särskilt relevanta under juletid.

Konsumentverkets undersökningar visar samtidigt att julstress och ekonomisk oro ökar under december månad. Närmare 40 procent av svenskarna uppger att de känner press att leva upp till förväntningar kring julklappar och firande. Detta fenomen, som ofta kallas ”julhets”, har blivit föremål för ökad diskussion inom folkhälsoforskning.

I ljuset av dessa samtida utmaningar framstår budskapet i ”Maken” som närmast profetiskt. Kanske är det så att julens sanna väsen handlar om något helt annat än de materiella aspekter som dominerar samtalet. Kanske handlar det, som Sundström antyder, om ett tredje alternativ bortom givande och tagande – ett alternativ som får oss att reflektera över vad mänsklig samvaro egentligen innebär.

När julhandeln nu intensifieras och stress byggs upp inför högtiden, erbjuder litteraturen en välbehövlig paus för eftertanke. Romanen ”Maken” påminner oss om att bakom julens kommersiella fasad finns kanske en djupare mening att upptäcka – en mening som varken handlar om att ge eller få, utan om något betydligt mer grundläggande i den mänskliga existensen.