I somras ägnade en imam i södra Sverige en hel predikan åt frågan om hur män bör hantera ”olydiga kvinnor”. Hans budskap var tydligt: om en kvinna inte rättar sig efter sin mans vilja, ska mannen först vägra sex och sedan, om detta inte hjälper, tillgripa våld. Först när Expressen avslöjade innehållet i predikan denna vecka reagerade moskén där han verkade.
När imamen konfronterades med sina uttalanden av reportrar försökte han förklara sig, men hamnade istället i en spiral av motsägelser och fördjupade sin problematiska ståndpunkt. Initialt skyller han på tidspress under predikan: ”Jag har ögonen på klockan, så ibland tappar jag fokus.” Ett märkligt försvar som antyder att tidsbrist skulle kunna leda till oavsiktliga uppmaningar till våld.
Imamen hävdade vidare att hans ord måste förstås i sitt sammanhang – att det handlar om slag som inte ska skada utan endast visa missnöje. När han märkte att denna förklaring inte övertygade, skiftade han strategi och påstod istället att kvinnor bör behandlas varsamt eftersom de är ”som tunt glas” och ”inte tål någonting” – uttalanden som bara förstärkte den misogyna tonen i hans ursprungliga predikan.
I ett försök att ytterligare rättfärdiga sin position åberopade imamen kvinnors valfrihet, med påståendet att han känner kvinnor som själva föredrar dominanta män: ”Jag känner ju till tjejer som säger: ’Nej, jag gillar det så här. Jag känner att jag vill ha någon som är starkare än mig.'”
När reportern frågade om kvinnor på motsvarande sätt kan tillrättavisa män, var svaret ett tydligt nej. Imamen förklarade detta med hänvisning till vad han anser vara grundläggande skillnader mellan könen – kvinnor upptas av ytliga intressen som ”att gå till en restaurang” eller ”köpa en ny klänning”, medan män fokuserar på ansvarsfulla frågor som ”räkningar” och att vara ”stark”.
Efter medierapporteringen avslutade moskén imamens tjänst, men detta skedde först flera månader efter den kontroversiella predikan. Händelsen belyser ett större samhällsproblem – den typen av kvinnosyn som imamen uttryckte är han inte ensam om att hysa. Enligt aktuell forskning lever över 200 000 unga människor i Sverige under hedersrelaterat förtryck.
Detta fall illustrerar vikten av att synliggöra extrema åsikter som annars kan förbli dolda i vissa gemenskaper. Genom att sådana uttalanden kommer upp till ytan tydliggörs omfattningen av det arbete som återstår för att bekämpa förtryckande strukturer i samhället.
Imamens kommentarer fick stor uppmärksamhet i svenska medier, och blev föremål för debatt kring religionsfrihet, yttrandefrihet och gränserna för vad som är acceptabelt i ett modernt, jämställt samhälle. Incidenten har också väckt frågor om hur moskéer och andra religiösa institutioner i Sverige hanterar och övervakar innehållet i predikningar.
Samtidigt betonar flera muslimska organisationer att imamens tolkning inte representerar mainstream-islam, och att hans uttalanden strider mot både svensk lag och grundläggande värderingar som de flesta muslimer i Sverige delar.
För många är fallet en påminnelse om betydelsen av kontinuerligt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, oavsett kulturell eller religiös kontext. Experter på området framhåller att sådana uttryck för kvinnoförakt måste bemötas med både utbildning och tydliga gränsdragningar från samhällets sida.
I kölvattnet av händelsen har flera röster höjts för ökad transparens i religiösa samfund och för att stärka arbetet med värderingar som jämställdhet bland nyanlända och i segregerade områden.
